– av Linda Kivi

The English version can be found down below.

Hej och hälsningar från tåget i Tyskland!

Jag är på väg hem från FN:s Subsidiary Body (SB) 56 sessioner i Bonn efter den första halvan av två veckors klimatförhandlingar. På konferensen representerade jag PUSH Sverige själv, och samtidigt var jag den enda representanten från det svenska civilsamhället. Den låga representationen av oss i Bonn kan förklaras med en större närvaro på en annan konferens, nämligen FN:s miljökonferens Stockholm+50, som ägde rum precis innan SB-sessionerna. Klimatkonferenserna är oerhört spännande och lärorika, men de är också väldigt intensiva och energikrävande. Så även om intresse och viljan finns, är det svårt för oss att delta i varje klimatkonferens.

FN:s klimatkonvention (UNFCCC) organiserar SB-sessioner årligen på sitt huvudkontor i Bonn, dåvarande Västtysklands huvudstad. 6​​–16 juni 2022 möts det underordnade organet för vetenskaplig och teknisk rådgivning (SBSTA) och det underordnade organet för genomförande (SBI). En stor del av förhandlingarna mellan medlemsländerna ägnas åt förberedelserna inför COP27 i Egypten i november. De pågående sessionerna hölls för den första gången i person i Bonn på tre år.

SBs är viktiga klimatkonferenser med mycket substans, men tyvärr får de inte lika mycket medial uppmärksamhet som COPs. Min observation är att flera länders medier inte täcker händelserna på konferensen, åtminstone inte i år. Att Biden och några andra världskända profiler är frånvarande i Bonn gör klimatkonferensen inte mindre viktig att rapportera om. Beslut om morgondagens klimat fattas nämligen i hög grad utanför COP-mötena.

Det fanns en speciell känsla på konferensen. Coronapandemin och geopolitiska spänningar har färgat förhandlingarna. Flera länders representanter har vädjat till de ekonomiska förlusterna som pandemin har gett upphov till och som enligt dem försvårar klimatomställningen på hemmaplan. Också invasionen av Ukraina har nämnts i förhandlingssalarna. Detta kulminerade i måndags när flera länders delegater anklagade Ryssland för krigsbrott i Ukraina, medan Rysslands delegater nekade till anklagelserna. Under Rysslands tal gick ett flertal delegater ut ur förhandlingssalen som en protest.

Vetenskapen fick också fotfäste på konferensen. Under dessa två veckor håller FN:s klimatpanel IPCC flera evenemang om de senaste forskningsresultaten om den globala uppvärmningen, dess effekter och dess sårbarheter, samt samhällets anpassning till klimatförändringarna. På sitt evenemang om klimatanpassning i onsdags till exempel gick IPCC:s representanter rakt på sak när de konstaterade bland annat att omedelbara åtgärder måste vidtas för att undvika sorgeförluster och att globala finansflöden till anpassning är mycket otillräckliga. Något som sedan genomsyrade i princip alla förhandlingar var hänvisningar till den nya och den tydliga vetenskapen samt IPCC:s publikationer.

Huvudsakligen följde jag förhandlingarna om klimatfinansiering och skador och förluster – ‘Loss and Damage’. Klimatfinansiering handlar om finansflöden från rika länder som har ett historiskt ansvar om utsläpp, som riktas till mer sårbara och utsatta länder. Klimatfinansiering berör alla finansiella flöden relaterade till insatser för utsläppsminskningar och anpassning av klimatförändringar. Det finns dock ingen ‘officiell’ definition av klimatfinansiering än, konstaterade FN:s klimatkonventionens Standing Committee on Finance i fredags, men att definitionen ska snart fastställas för att förbättra det tekniska arbetet i denna fråga. 

Skador och förluster i sin tur syftar till de redan inträffande konsekvenserna av klimatförändringar som är materiella och immateriella, såsom skador i byggnader och infrastruktur eller förlust av liv, kultur, arter och ekosystem. Flera länder tillsammans med en stor del av civilsamhällets representanter har betonat under konferensen att globala finansflöden till skador och förluster borde öka för att understödja de mer sårbara länderna. Som ett utfall av COP26 i Glasgow etablerades Glasgowdialogen om skador och förluster, och den första dialogen äger rum för tillfället på SB 56. 

Utöver dessa teman följde jag ytterligare ämnen såsom ‘gender and climate change’, ungas klimatledarskap och ‘Global Stocktake’. Det sistnämnda kopplar alltså samman genomförandet av nationellt bestämda bidrag (NDCs) med de övergripande målen i Parisavtalet, och har det yttersta målet att höja klimatambitionen. Vid sidan om förhandlingarna deltog jag i sidoevenemang om dessa teman som var minst lika givande.

Sedan i avseende på representationen av olika grupper på SB 56, var det begripligt att representanter från civilsamhället i det Globala Syd samt från ursprungsbefolkningar var relativt få på plats i Bonn. Anledningarna till detta är flera, inte minst för att deras visaansökningar godkändes alldeles för sent. Särskilt beklagligt är det att dessa grupper är några av de mest marginaliserade och utsatta för klimatförändringars konsekvenser – grupper som nu inte får sin röst hörd i maktkorridorerna lika mycket. Vi från PUSH Sverige gav två badges till en civilsamhällesorganisation i Ghana, men på grund av sena visa-godkännanden fick dessa representanter endast delta i konferensen digitalt.

Det skulle finnas mycket mer att säga om konferensen, men nu är det dags att avrunda. Och jag vill göra det med en positiv ton. När jag skrev att jag representerade PUSH själv i Bonn, så var jag tekniskt sett inte alls ensam. Lyckligtvis träffade jag många andra ungdomar från hela världen som jag har lärt känna på tidigare FN-klimatkonferenser, och jag fick även träffa många nya intressanta personer. Vidare som tur är fanns det två svenska ungdomsdelegater som representerade Sverige. Alla dessa drivna, hårt arbetande, medkännande och intelligenta ungdomar ger mig mycket hopp om framtiden.

Hälften är kvar av årets SB förhandlingar i Bonn. Flera konkreta beslut fattas förmodligen mot slutet av sessionerna. Hoppas att utfallen av konferensen ger ett gynnsamt underlag till COP27 i Egypten. 

Dankeschön Bonn! Auf Wiedersehen!

Har du frågor eller kommentarer så kan du nå mig på linda.kivi@pushsverige.se.

---

The English version

The UN Climate Change Conference in Bonn – What’s happening?

Hi, and greetings from the train in Germany!

I am on my way home from the United Nations Subsidiary Body (SB) 56 Sessions in Bonn after the first half of the two-week climate change conference. At the SBs, I represented PUSH Sweden by myself and was also the only representative from Swedish civil society. The low representation of us in Bonn can be explained by a much greater presence at another conference, namely the Stockholm+50 UN environmental conference, which took place right before the SB Sessions. These kinds of events are incredibly exciting, and they make a great learning environment, however, they are also rather intense and require a lot of energy. Hence, even if there is an interest and will to attend as many climate change conferences as possible, it is difficult for us to do so.

The United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) organises the SB Sessions annually at its headquarters in Bonn, the former capital of West Germany. Now, as of June 6-16 of 2022, the Subsidiary Body for Scientific and Technological Advice (SBSTA) and the Subsidiary Body for Implementation (SBI), assemble there. A large share of the negotiations between the member states is devoted to the preparations for COP27 in Egypt in November. The ongoing sessions are being held in person for the first time in Bonn in three years.

SBs are important climate change conferences with a lot of substance, but unfortunately, they do not get as much media attention as COPs. My observation is that the media of several countries do not cover the events at the conference, at least not this year. Biden and some other world-famous profiles being absent in Bonn make the climate conference no less important to report on. Decisions about tomorrow’s climate are largely made outside the COP meetings.

There was a special feeling at the conference. The corona pandemic and geopolitical tensions have coloured the negotiations. Representatives of several countries have appealed to the economic losses that the pandemic has caused and which, according to them, make the green transition on home turf more challenging. Also, the invasion of Ukraine has often been mentioned in the negotiating halls. This culminated on Monday when several countries’ delegates accused Russia of war crimes in Ukraine, while Russia’s delegates responded by denying the allegations. During Russia’s speech, a number of delegates left the negotiating hall in protest.

Science has also gained a foothold at the conference. During these two weeks, the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) hold several events on the latest research conducted on global warming, its effects, and its vulnerabilities, as well as adaptation to climate change. At their event on climate adaptation on Wednesday, the IPCC’s representatives went straight to the point, when they stated, among other things, that immediate measures must be taken to avoid mourning losses and that global financial flows for adaptation are highly inadequate. Something that then permeated most if not all negotiations were references to the IPCC and the most recent and clear science.

I followed the negotiations primarily on climate finance and loss and damage (L&D). Climate finance concerns financial flows from rich countries that have a historical responsibility for emissions and thereby global warming, to countries that are more exposed to climate change impacts and are more vulnerable. It involves all financial flows related to activities of emission reductions and adaptation to climate change. However, no ‘official’ definition of climate finance exists yet, stated the UN Standing Committee on Finance on Friday, but a certain definition will be adopted in the near future to improve the technical work on this issue.

Loss and damage, in turn, refers to the already occurring consequences of climate change that are material and immaterial, such as damage to buildings and infrastructure, or loss of life, culture, species, and ecosystems. Several countries, together with a large part of the civil society representatives, have been highly vocal during the conference about that global financial flows to L&D should increase in order to support the most vulnerable countries. As an outcome of COP26 in Glasgow, the Glasgow Dialogue on Loss and Damage was established, and the first dialogue is currently taking place at SB 56.

Alongside these themes, I followed other topics, including adaptation, climate leadership of the youth, gender and climate change, and the Global Stocktake. The latter one links the implementation of Nationally Determined Contributions (NDCs) and includes the ultimate objective of raising climate ambition. In addition to following the official negotiations on these topics, I participated in diverse side events that were at least as engaging.

Then with regard to the representation of different groups on SB 56, it was apparent that representatives from civil society in the Global South as well as representatives from indigenous peoples’ communities were relatively few in-person in Bonn. There are several reasons for this, not least because their visa applications were approved far too late. It is particularly unfortunate that these groups are some of the most vulnerable to the consequences of climate change – groups that now cannot have their voices heard in the corridors of power as much. We from PUSH Sweden gave two badges to representatives of an organisation in Ghana, but due to late visa approvals, these individuals were only able to participate in the conference digitally.

There would be much more to say about the conference, but now it is time to round off. And I wish to end on a positive note. When I wrote that I represented PUSH by myself in Bonn, I was technically far from being alone. Fortunately, I met many other young people from all over the world that I got to know at previous UN climate change conferences, and I also got to meet many interesting new people. Furthermore, there were luckily two Swedish youth delegates who represented Sweden. All these driven, hard-working, compassionate, and intelligent young people give me plenty of hope for the future.

The other half is left on this year’s SB Bonn Sessions. Several concrete decisions will probably be made towards the end of the week. Hopefully, the outcome of the conference provides a favourable basis for COP27 in Egypt.

Dankeschön Bonn! Auf Wiedersehen!

In case you have any questions or comments, you can reach out to me at linda.kivi@pushsverige.se.