I juni var PUSH på SB60-konferenserna (de tjänstemannaförhandlingar som ligger till grund för FN:s stora klimatförhandlingar under COP varje år). Med några månaders distans till förhandlingarna har det funnits mycket tid för reflektion och tankar kring SB-sessionernas funktion och civilsamhällets roll i att påverka klimatpolitiken.
Jag (Nora, ordförande) och Matilda Killander (dåvarande opinion- och påverkanskoordinator) var på plats i Bonn den första veckan av förhandlingarna.
Från två förstagångsdeltagare till framtida förstagångsdeltagare kommer här några tips och reflektioner:
- Det är ofta bättre investerad tid att gå på civilsamhällets presskonferenser än att sitta och lyssna på förhandlingar. Är man en liten delegation på plats kan det vara övermäktigt att sätta sig in i de minutiösa detaljer som ofta diskuteras under förhandlingarna. När flera timmar läggs ner på att diskutera ett ordval i en enskild formulering i en paragraf kan det även kännas som att förhandlingarna står stilla och som att det internationella klimatarbetet står helt still. Då är det betydligt mer effektivt att delta på exempelvis YOUNGO eller CANs sammanfattning av dagens politiska utveckling. Det sätter inte bara förhandlingarna i kontext men gör en också påmind om att det finns andra som också vill snabba på klimatarbetet.
- Både inför och under SB-sessionerna var den svenska delegationen hela tiden välkomnande gentemot civilsamhället och påminde om att de uppskattade vårt engagemang. Under flera möten både innan och under konferensen hade den svenska delegationen en öppen dialog med det svenska civilsamhället där de diskuterade sina resonemang och prioriteringar under förhandlingarna samt svarade på frågor. De betonade också att de verkligen uppskattade civilsamhällets engagemang och stöd för en mer ambitiös klimatpolitik. Överlag var intrycket av den svenska delegationen gott och väldigt förtroendeingivande vilket kom som något av en överraskning i kontext av den svenska regeringens klimatpolitik.
- Använd er av Bonns bed exchange! I samband med att SB-sessionerna hålls så anordnas en stor bed exchange där befolkningen i Bonn öppnar upp sina hem för de civilsamhällesorganisationer som kommer för att bevaka förhandlingarna. Man får alltså bo inneboende hos folk gratis under tiden för konferensen (mer info kan man hitta HÄR). Vikten av denna typ av initiativ blev dessutom extra märkbar när vi senare i juni deltog under Almedalsveckan där den ökade närvaron från näringslivet driver upp boendepriserna till den grad att det ofta blir omöjligt för civilsamhället att delta. Så en stor eloge till Bonns kommun, FFF Bonn och Klimadelegation e.V för detta initiativ som på riktigt gör skilland för civilsamhällets förutsättningar att delta i ett demokratiskt samtal!
Under själva förhandlingarna var det genomgående temat finansiering och utsläppsminskningar. Dels skulle Artikel 6 (som handlar om utsläppshandel) diskuteras men det skulle även presenteras ett underlag för det nya finansieringsmålet. De samtal kring en Gender Action Plan som var uppmärksammade innan förhandlingarna drog igång kom också i skymundand till förmån för samtal om energipolitik och utsläppsminimering precis som frågor gällande biologisk mångfald och klimaträttvisa.
Överlag lämnade vi konferensen med en känsla av att förhandlingarna på många sätt kändes verklighetsfrånvända och frånkopplade klimatrörelsens större mål av ökat välmående och ökad trygghet för människor globalt. Detta blev särskilt tydligt i och med att man från FN:s sida ofta ignorerade frågor kring global osäkerhet, krig, och folkmord i diskussioner kring klimatet trots civilsamhällets (och särskilt CANs) återkommande påminnelser kring kopplingen mellan klimatet och internationell säkerhet. Varför vill vi nå 1.5-gradersmålet om inte för att säkerställa en trygg framtid där människor inte behöver fly sina hem eller riskerar dö till följd av resurskonfliker, krig, svält, eller extremväder? Att kopplingarna mellan ökad miltarism, mänskliga rättigheter, och klimaträttvisa inte låg på agendan under SB60 skorrade minst sagt falskt i kontexten av sommarens politiska läget, särskilt i kontrast till civilsamhällets ökade synlighet frågan.
Dock lämnade vi Bonn med en helt del ljus i mörkret. Det var flera aktörer som under förhandlingarna kring ett nytt finansieringsmål tryckte på att det faktiskt finns pengar till att stötta en en global grön omställning och ökad beredskap för de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det Climate Action Camp som av flera klimatorganisationer organiserades precis utanför konferenslokalen blev också en möjlighet att knyta kontakter med andra klimataktivister samt med nyfikna Bonn-bor. Klimatrörelsen är global och drivs av kunniga, ambitiösa, roliga, och smarta unga som vill påverka och som kan konsten av systemförändring. Man får inte glömma det! Dessutom så fick man gratis vegankorv sponsrad av A Plant Based Treaty till lunch varje dag.