Det som är allra mest fantastiskt med Bonn är att du verkligen får möta människor från hela världen som alla på ett eller annat sätt har samma mål, att få bukt med de mänskliga utsläppen. Redan innan jag åkte var jag nyfiken på Bolivia då de för ett par år sedan valde en radikalt ny lag och jag ville passa på och fråga om den lagstiftningen, varför de tog fram den och samtidigt ställa frågor om deras syn på förhandlingarna, vad de ville ha ut av den, av deras hantering och implementering av Parisavtalet samt även om deras vattenkris, något som vi i Sverige också kommer känna av i sommar. Jag hade faktiskt en plan på att göra en sådan intervju med ett land för varje kontinent för att inspirera och öka oss svenskars förståelse om vad andra länder har för syn på sitt miljöarbete, grundat i deras egen kultur och förutsättningar, men tyvärr på grund av tidsbrist blev det inte av för alla länder. Men jag fick åtminstone en djupgående givande intervju med Ivan Zambrana, en biolog som jobbar för den Bolivianska regeringen.
Hej! Till att börja med så vill jag prata om vattenkrisen i La Paz, vi i Sverige har en liknande situation som kommer uppkomma nu i sommar med stora vattenbrister i hela landet. Det jag undrar är hur ni har gjort för att hantera denna kris?
Till att börja med måste jag berätta om hur vi ens hamnade i en kris, i princip över en natt. Det var en ovanlig förändring i vädret som ledde till alldeles för litet nederbörd och vi hade helt enkelt inte tillräckligt mycket säkerhetsåtgärder utifall en extrem vattenkris skulle hända. Det var meningen att vi skulle bygga vattenreservoarer med hjälp av olika undergrupper men på samma gång valde vi att att implementera Transbase (ett operativt system för finansiering, tillverkning och logistik, min anmärkning) som var knutet till flera olika vattenkällor för att underlätta hanteringen av vattnet i de dammar som var knutet till staden. Det var först en succé. Men sen över en natt var vi tvungen att ha en hård ransonering på vattnet, vi upptäckte det inte i tid helt enkelt och systemet fungerade inte. Vi kunde bara släppa på vattnet igen var tredje dag. Vi jobbade hårt med att gräva nya dammar och brunnar och idag är situationen hanterbar. Vi har fortfarande ransonering men det är i preventivt syfte. Nu idag jobbar vi i en högre grad på adaptation för att i framtiden klara av vattenförsörjningen.
Ja, vattenbrist är nog något de flesta av oss i världen kommer få förhålla sig till om vi inte gör något åt klimatet. På tal om klimat och miljöarbete så har ni i Bolivia tagit fram en mycket progressiv lag, Law of Mother Earth och jag undrar vad din åsikt om denna lag är? Har den fungerat bra för er?
Jag var faktiskt en av dem som var med och tog fram lagstiftningen. Först skrev vi Law of Mother Earth, hela meningen med den var att få till ett paradigmskifte inom de olika myndigheterna och i samhället i stort. Nu har vi gått vidare och tagit fram ett ramverk (Framework Law of Mother Earth and Integral Development of Living Well) så att de andra myndigheterna som jobbar med exempelvis ekonomi ska kunna förhålla sig till. Ramverket fungerar genom att man har nationella diskussioner men det ska implementeras på lokal nivå. Vi har en tid tillbaka också haft mandat att gå vidare med denna lagstiftning.
Varför tog ni fram denna lag?
I Ecuador finns det en liknande lagstiftning som vi kollade på men den stora skillnaden var att där behandlar de naturen som en separat enhet som ska skyddas. Det hade aldrig fungerat i Bolivia då ursprungsbefolkningen ser sig själva som en del av naturen, så alla Mother Earth Rights är också kollektiva rättigheter för människor, men det handlar även om rättigheter för systemet i stort. Men lagen framkommer i media som att vi bara ger djur mänskliga rättigheter. Det är inte sant, det handlar snarare om att kunna prata på uppdrag av Moder Jord själv. För att ta i Ecuador som exempel, där ska en person prata för Moder Jord, och vi tror att det då kommer uppstå sammandrabbning mellan naturens rättigheter och de rättigheter som finns för människor.
Vad vi gjorde i början var då att ta fram 7 kollektiva rättigheter för exempelvis människor och systemet (Law of Mother Earth). Några år senare så utvecklades denna lag till ramverket vi nämnde tidigare. Det var ett komplement till den första lagen för den pratar mycket om kontemplera olika typer av rättigheter. I Bolivia har vi rätt till utveckling med det måste sammanlänkas med Moder Jords rättigheter. Vi eftersträvar harmoni med naturen!
Vad menas med harmoni?
Harmoni betyder inte att vi är snälla, med det menas att man måste respektera trösklarna som finns. Naturen är inte balanserad i sig själv, det kan ske stora förändringar på mycket kort tid, så vi eftersträvar inte heller en balans men vi vill jobba för att behålla den rörlighet som finns i naturen. Återknyta människor med naturen och sen därifrån hitta nya lösningar framåt.
Okej, för att ta ett praktiskt exempel, om någon skulle vilja hugga ner skog i Bolivia, hur skulle lagen då fungera?
Man måste förstå att lagen utgår för att vi alla är delar av ett system som består av mänskliga och icke-mänskliga komponenter. Den verkar på olika nivåer. Du kan till exempel inte helt kalhugga en plats utan att du först måste tänka på om det passar för skogsbruk eller inte. Om det passar bra så borde det fortsätta att användas för skogsbruk. Matsäkerhet är av hög prioritet när man har hög fattigdom men vi uppmanar att man ska en lagom nivå på användningen av land, skogsbruk och andra sätt för att ha bra matsäkerhet. Det viktiga är att inte tro på att inte röra, utan på hur mycket man kan göra utan att äventyra hela systemet. Här har vi stöd i forskningen, men vi kollar fortfarande på detta och försöker jobba in detta men andra myndigheter redan från början. Annars så blir det så att miljömyndigheten vill något och så vill till exempelvis inte energi – eller finansmyndigheterna vara med, det skapar motstånd. Man om man jobbar med andra från början så blir det lättare att vara del och implementera det.
För att förebygga skogsskövling behövs det att man har mer kontroll över landet och jobbar för att människor ska återknyta kontakten till skogen så mycket som möjligt och se till att det känns närmare helt enkelt. Om man tror på att det går att få fördelar av att behålla ett område som det är, förhindrar man att det försvinner. REDD + (en plattform för olika länder att tala om skogsbruk, min anmärkning) olika system separerar människor från skogen, de behandlar skogen bara som försörjare och den enda fördel de tar fram för att bevara skog är för att det är bra för carbon storage.
Tyvärr får vårt synsätt ofta kritik av miljömedvetna. Det är lätt att klaga på skogsskövling när man har tillräckligt med mat och elektricitet, men vår president vill sätta lite tryck på resurserna för att fullfölja populationens behov. Det är annorlunda från andra typer av förstörelse, då vi använder det som ett medel för att minska extrem fattigdom. Bolivia är ett land rikt på naturresurser och detta vill vi utnyttja och då måste man samarbeta med internationella företag, det är en utmaning att göra affärer med dem men vi har den stora fördelen av vi inte gör detta med ett dåligt synsätt.
Det var väldigt intressant att få höra om hur ni arbetar nationellt, men nu undrar jag hur ni arbetar internationellt, vad försöker eran delegation uppnå här i Bonn?
Två saker. Först så marknadsför vi och försöker implementera Non Market Approaches Framework. Artikel 6.8 och 6.9 i Parisavtalet. Det är viktigt för oss för vi vill demonstrera att finansmarknaden är inte det enda sättet att motarbeta klimatförändringarna. Det finns annat än kolmarknaden att fokusera på. Olika länder gör redan saker för detta, och vi vill gärna balansera upp och peka på att detta behöver man diskutera om.
Nummer två är att vi vill stödja lokala samhällen och Indigenous Peoples Platform.
Ja, några var skeptiska på förhandlingarna och säger att den inte kommer funka, vad tycker du?
Inledningsvis var vi skeptiska och trodde inte på det i det långa loppet, då avancemang av ursprungsbefolkningars rättigheter inte gavs internationellt. Nu har vi intagit positionen av att vara vaksam men inte skeptisk. Det är mycket vanligt att ha spänningar mellan stater och ursprungsbefolkning. Denna spänning kan vara produktiv eller icke-produktiv. På UNFCCC hoppas vi att den ska vara produktiv. När vi skrev Law of Mother Earth samt det kompletterande ramverket så uppkom det en hel process där ursprungsbefolkningar och myndigheter diskuterade. Då vi har en stor procent ursprungsbefolkning så var det viktigt att myndigheterna gav legitimitet till deras handlingar. Båda lagarna och jordbrukslagstiftningen har haft mycket lokal input när de skrevs och det gjorde dem väldigt legitima, folk är nöjda helt enkelt. Detta tror vi kan hända här också! Vi tror även att man kan hämta input från ursprungsbefolkningar inte bara på lokal nivå men även som ett kollektiv, och det kan leda till en kombination av olika processer som kommer ge stora fördelar för plattformen. Det funkade för vårt land och nästa steg är att göra detta internationellt. Vi förstår att det kan kännas obekvämt för vissa länder då de inte har ursprungsbefolkning eller att deras relationer präglas av fiendskap. Som i Australien, som i andra länder. Men vi tror att Indigenous Peoples Platform kan vara ett utrymme för försoning. Länder är ansvariga för hela populationen. Även ursprungsbefolkningar.
//Vid tangentbordet Madeleine och vid intervjublocket Julia ❤
PUSH Sweden • International Climate Action 