Vår vision – Tankar under klimatförhandlingarna i Bonn

– av Samuel Avraham –

Vi står nu inför slutspurten på loppet som världens länder har löpt sedan klimatförhandlingarna tog sina första stapplande steg, under förhandlingarna i Kyoto 1997. Nederlag och vinster har avlöst varandra, och miljörörelsen förlorade nästan hoppet under COP 15 i Köpenhamn år 2011. Inte heller Parisavtalet upplevdes som mer än ett tandlöst dokument, men där fanns även en strimma av hopp.

Nu närmar sig förhandlingarna i Bonn, SB 48, vilket signalerar upptakten till COP 24 som äger rum i Polen, Katowice, under slutet av 2018.

Klimatförändringarna gör sig allt mer påtagliga och det är viktigt att vi ibland påminner oss om varför vi inom PUSH international vill påverka den internationella klimatpolitiken. Vi har ett ansvar gentemot livet på jorden som idag drabbas av alltmer extrema väderfenomen.

Väderfenomenet El Niño blir kraftigare och genererar allt oftare dödligt varma vatten som slår ut havens känsliga ekosystem. Världens största korallrev, det stora barriärrevet utanför Australiens kust som har kallats för världens kanariefågel, är döende.

 

Översvämningar, jordskred, förstörda färskvattenreserver och oerhört kraftiga orkaner drar fram över kustområden och låglänta regioner världen över. I Pakistan stod stora delar av landet tillfälligt under vatten 2010 och över 14 miljoner människor drabbades.

 

Men samtidigt som vissa områden får för mycket vatten, blir andra regioner helt utan. Enorma områden har brunnit de senaste åren, ni minns kanske bränderna som drog fram över Sumatra, Kalifornien och Ryssland under 2017? Torka i Sudan och flera andra länder i Afrika har lett till vår tids kanske största hungerkatastrof med över en miljon drabbade. Inte heller polerna kommer undan och idag hotas till exempel den internationella fröbanken på Svalbard av smältande permafrost. Även ursprungsbefolkningar i Alaska och Polynesien drabbas hårt när de tidigare permanenta isarna och permafrosten smälter, samtidigt slukar havshöjningen lågt liggande öar.

För oss i Sverige är den kanske mest oroande utvecklingen hur vissa delar av landet drabbas av torka och låga grundvattennivåer. Samtidigt ökar oron bland forskare då alltmer tyder på att golfströmmen verkar stanna av. Konsekvenserna är svåra att förutsäga, men riskerna är stora.

Delegationens tankar om SB48

PUSH-delegationen som vi sänder till Bonn för att både delta i och samtidigt granska förhandlingarna har ett stort ansvar. Den svenska regeringen kommer att ha sina representanter på plats, och en del av vårt arbete handlar om att kommunicera med dem. Samtidigt arbetar vi med andra klimat- och ungdomsnätverk från hela världen för att göra världsmedborgarnas röster hörda. Klimatförändringarna drabbar oss alla, därför ska alla ha rätt att höras. Speciellt när starka intressen från industrin och den privata sektorn helst ser att förhandlingarna sker bakom stängda dörrar.

Stina Bagge är en av PUSH-delegaterna som reser till Bonn. Hon berättar om sina förhoppningar:

– För Sverige är världens hav en av huvudfrågorna. Sverige har haft ett nära samarbete tillsammans med Fiji rörande haven och länderna anordnade tillsammans FN:s havskonferens i New York sommaren 2017, förklarar hon.

Under COP23 lanserades ’Ocean Pathway Partnership’ av Fiji, ett mäktigt ställningstagande till förmån för haven och deras hälsa, kuststater, små ö-stater och mänskligheten i helhet eftersom vi är beroende av haven. Målet är att till 2019 inkludera haven i UNFCCC-processen genom att skapa ett havsarbetsprogram där betydelsen av våra hav och dess kopplingar till klimatförändringarna uppmärksammas och hanteras. För att nå detta mål måste haven vara ett av fokusområdena på förhandlingsagendan under 2018.

– Jag hoppas att det under klimatförhandlingarna 2018 poängteras att det inte räcker med att ett grönt Parisavtal, det måste även vara blått.

Även Tove Lexén representerar PUSH Sverige i Bonn.

– Jag är väldigt taggad på hur Talanoa-dialogen utvecklar sig, den traditionella fijianska metoden för konfliktlösning som utgår från tre enkla, öppna frågor: var är vi, vart ska vi och hur tar vi oss dit.

Tove förklarar att hon tror att nya mer inkluderande inslag i stora konferenser av denna typ (inom FN t.ex.), där inte tidigare erkända aktörer får utrymme att påverka – är av stor vikt.

– Det ska bli intressant att följa den framtida utvecklingen med Talanoa-dialogen. Min förhoppning är att de lyckas vara inkluderande och att det som sägs där får ett avtryck på förhandlingarna i stort.

Sara Nyberg har jobbat hårt med att förbereda gruppen inför klimatförhandlingarna.

– Mina förhoppningar på ett personligt plan är att lära mig (ännu) mer om klimatarbetet, och sätta mig in i vad som sker under själva förhandlingarna. Från PUSH:s perspektiv vill jag att vi ska synas och höras – både på plats och i Sverige. Av förhandlingarna önskar jag mig att de jobbar på effektivt och utan större hinder, med bland annat regelboken, som beskriver hur Parisavtalet ska implementeras.

Ett långsiktigt arbete

Arbetet som PUSH genomför är långsiktigt med fokus på de stora officiella klimatförhandlingarna men även allt viktigt som händer därimellan. Adam Leckius, internationell koordinator vid PUSH international, sammanfattar det globala samarbetet och vad organisationen i stort hoppas på inför förhandlingarna.

– Min personliga, djupa övertygelse som jag hade med mig in i klimatarbetet för fem år sen är att klimatförändringarna i teorin borde kunna erbjuda en gemensam plattform att enas kring politiskt, kring den mest gemensamma resurs vi har, nämligen vår atmosfär. Även om det är naivt, är det en vision som håller mitt engagemang för samförstånd levande. Hur det än är med den saken, kan PUSH alltid utgöra en konstruktiv kraft på plats, och PUSHa på för omställning och klimaträttvisa.

• Reglerna kring Parisavtalet måste vara klart till i höst.
• Ambitionerna måste höjas globalt, och den gröna omställningen skyndas på. Detta inkluderar i hög grad även världen utanför politiken, civilsamhället.
• Även om PUSH:s perspektiv är mot COP24 i Polen måste vi vara med och trycka på redan nu.
• Regelbokens tekniska detaljer måste vara färdiga när COP24 avslutas.
• Tillit mellan länder inom finansieringsfrågor måste finnas som grund för förhandlingar   mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.
• Utvecklingsländerna behöver veta hur mycket pengar som utvecklade länder står för så att de kan planera sin omställning i tid.
• Utvecklade länder ska i gengäld rapportera hur de använder pengarna på ett transparent sätt.

– För den internationella gruppens del är målet som jag ser det verkligen att fortsätta kämpa med ungas perspektiv året ut, hela vägen till COP24 i Katowice i december! Vi har redan börjat arbeta med Talanoa via vårt bidrag nu senast, och vi jobbar med planer för hur vi kan fortsätta med det ytterligare, säger Adam.

Målet med den faktiska politiska Talanoadialogen på COP24, vilket också är målet för PUSH Sveriges internationella grupp:

Att parterna till avtalet antingen redan nu stärker sina löften om utsläppsminskningar, eller tydligt signalerar att de kommer att göra det när de ska lämna in sina nästa stora klimatplaner (NDC:er) år 2020. Men för att regeringar ska vara beredda att skruva upp sina NDC:er, måste de se till att det finns folklig mobilisering, såväl som hållbara tekniska innovationer bakom. Och det är alltså där vi alla kommer in, under hela året och bland annat genom den plattform som Talanoa utgör. Vi gör vad vi kan med de möjligheterna vi har, men vi behöver all hjälp vi kan få!

Vill du hjälpa till?

Här kan du bidra till den internationella gruppen och PUSH Sveriges arbete med att lyfta ungdomarnas röst i klimatförhandlingarna!