– av Saga Jonsson –
Med isar som smälter, extremt väder och en vetenskapsvärld som i högsta grad är överens är det för mig ett mysterium varför det finns de som förnekar den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Som Trump så fint uttrycker det: “It’s freezing and snowing in New York — we need global warming!”. Vi ser idag ledare över hela världen som totalt ignorerar eller motverkar en hållbar utveckling. Titta bara på Brasiliens Bolsonaro som girigt hugger ner Amazonas, eller varför inte Australiens premiärminister som tidigare tagit med sig en kolklump in i representanthuset. Alla dessa motsträvande krafter! Vad är det egentligen som är så svårt att förstå?!
Det finns ingen ursäkt till att avfärda den största utmaningen mänskligheten har mött, men det kanske finns en förklaring. Jag läste några rapporter och det visar sig finnas flera psykologiska orsaker bakom detta. En förklaring är till exempel att hjärnan sedan stenåldern är programmerad att ta hänsyn till nära och ögonblickliga faror. Detta medför att den globala uppvärmningen och alla de konsekvenser den medför ofta inte är tillräckligt omedelbara/nära för att vår hjärna ska bekymra sig om eller prioritera dem.
En annan förklaring är att tanken på klimatförändringarna ofta framkallar känslor som hopplöshet och skuld. Du har säkert själv tänkt “men vilken skillnad gör jag egentligen?” någon gång och känt den här vågen av hopplöshet. Den instinktiva responsen på något så omfattande och skrämmande bli att hålla det på en arms avstånd för att behålla sin vardagliga verklighet. Det är kort sagt lättare att avfärda problemet än att ta tag i det. En annan teori säger att vi gärna förnekar klimatförändringarna eftersom det påminner oss om vår dödlighet.
Helt klart är även att människan är mindre rationell än vi tror och inte alltid utgår från logik när beslut tas. Att går mer på känsla än logik kan bland annat leda till oförmåga att handla för att undvika ett ansvarstagande. Det är alltså psykologiskt lättare att möta problemet med misstro och osäkerhet.
Utöver dessa faktorer som helt baseras på hjärnans reaktion i olika situationer finns det andra orsaker. När vi möter omfattande problem som kräver beteendeförändring kan många även bli rädda att förlora sin personliga frihet. Det finns en generell rädsla för att behöva begränsa sin ekonomiska tillväxt och att inse att ens nuvarande sätt att leva inte är hållbart.
Sammanfattningsvis reagerar vi alltså på många olika sätt när vi möter klimatförändringarna face-to-face. Ofta är det så mycket lättare och smidigare att bara avfärda något så stort och omvälvande. Genom att förneka eller misstro klimatförändringarna behöver man inte förändra sin livsstil, ta ansvar eller inse hur allvarlig situationen faktiskt är. Vilken tur att du vet bättre!
Huvudkälla: The_Dragons_of_Inaction_Psychological_Barriers_Tha
//Saga
Ta exempelvis hela det republikanska partiet som förnekar global uppvärmning eller att global uppvärmning inte har någon koppling till mänskligt beteende. Vad är sannolikheten att deras psykologiska bias råkar vara samma i ett helt parti och att det sammanfaller med starka marknadskrafter som partiet representerar om det inte är så att det finns en koppling. Hade gärna sett en diskussion om detta.
GillaGilla
Hej! Jättebra poäng! Inlägget baserade jag framförallt på rapporter inom psykologi för att förstå grundsvårigheten. Jag tror generellt att det republikanska partiets förnekelse är, som du säger, marknadsbaserat. Egentligen så tror jag att de förstår och vet men väljer att bortse från det för att det gynnar dem bättre ekonomiskt. Men sen finns såklart också faktorn att män i stora kostymer ofta är små inuti och måste gömma sig bakom direkt språk och absolutum – för att ”inte kunna bli kritiserade”. Detta kan man koppla till det jag skrev om sårbarhet och osäkerhet, om man är liten i sig själv är det helt enkelt obekvämt att göra sig själv sårbar för kritik (till exempel för hur man lever) och då är det ju lättare att ”call a bluff”… Men detta är bara mina tankar! VAd tänker du?
Tack för en givande återkoppling!
//Saga
GillaGilla