Det är torsdag. Klimatförhandlingarna närmar sig slutet på första veckan. På lördag klockan 12 på dagen ska förhandlarna enligt den franske ordföranden vara beredda att lämna in en text som är bearbetad och strömlinjeformad nog att kunna lämnas över till ministrarna. Om det kommer hända? Well, jag antar att det handlar om hur länge restaurangerna går med på att hålla öppet på nätterna, hur mycket kaffe EU serverar sina delegater efter 22 och hur många ”flash meditations” co-chairs hinner med mellan varven för att lugna nerverna.
I början av veckan var stämningen god här inne på enorma (250 fotbollsplaner enorma) le Bourget. Faktum är att stämningen nog aldrig har varit så god på en klimatförhandling. Det lovades ambitioner hit, rättvisa dit och finansiering på det. President efter president lovade dyrt och heligt att nu, NU tar vi oss samman och agerar. Vi har ju inget annat val.
Så blev det tisdag. Obama och i-rang-lika-högt-stående åkte hem, och med stjärnglansen borta sänkte sig den ödesdigra stämningen över de ändlösa gångarna mellan förhandlingssalarna, det svindyra kaffet och de meterhöga djuren i plast som ska påminna delegaterna om vad som står på spel. COP21 kunde med andra ord börja.
Idag är det torsdag, och i morse fick vi den första indikationen på hur det faktiskt går då en ny version av texten presenterades. En version som nu glänser med ynka 50 sidor istället för 54. Klackarna i taket! Skämt åsido så är det faktiskt så att förhandlingarna går så långsamt att Climate Action Network (CAN) på sin presskonferens i morse faktiskt deklarerade detta som ett enormt framsteg. ”Nu börjar vi se indikationer på att en del av paragraferna i artiklarna kan bli klara i tid att lämnas över till ministrarna”.
Så hur har förhandlingarna och texten faktiskt utvecklat sig? Rör vi oss åt rätt eller fel håll? Faktum är att svaret är både ja och nej: vissa artiklar utvecklas åt rätt håll, andra käpprätt åt helvete (ursäkta). Som Marcel skrev i sitt tidigare inlägg så är ALLA egentliga förhandlingar stängda (det vill säga det är ”parties only” som gäller – vi släpps inte in), vilket aldrig har hänt tidigare och vilket förstås är direkt skadligt för processen och transparensen, även om delegaterna hävdar att det går fortare på det här viset.
Det som vi uppmärksammas mest på just nu är Artikel 2, där själva syftet med avtalet står skrivet. Här läggs själva grunden för hur klimatpolitiken ska föras och det är därför av största vikt att denna artikel inkluderar hänvisningar till mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, urfolks rättigheter, rättigheter mellan generationer samt hållbar utveckling. Det har (av någon OUTGRUNDLIG anledning) varit ofantligt svårt för vissa länder att acceptera en skrivning som innehåller referenser till dessa termer (ja jo just det då måste de ju börja respektera mänskliga rättigheter -host Kina-, erkänna urfolks rättigheter – host SVERIGE-, och garantera kvinnors lika deltagande -host Saudiarabien). Vårt kära grannland Norge gjorde ett försök att komma vidare i förhandlingarna genom att -lyssna noga nu- ta bort alla referenser till dessa termer i själva paragrafen och istället hänvisa till ”the principles of the convention” och ”equity”. Helt OACCEPTABELT Norge, och ett enormt svek gentemot alla som kämpar för de här frågorna och som vill försäkra att vi har en hållbar och rättvis klimatpolitik. Resultatet? En text som är i linje med Norges förslag är nu det som är föreslaget för Artikel 2, hänvisningarna till rättigheter är flyttade till ”preamble” (som inte kommer bli lagligt bindande utan som bara är ett ”intro” till texten) och Norge har efter stora påtryckningar enligt rykten ”dragit sig tillbaka” och kommer inte lägga i sig i den här artikeln mer (ehhh….?). Men hoppet är inte kört och sista ordet är inte sagt förrän sista ordet är sagt som det är sagt (exakt). DU kan hjälpa till att sätta tryck på förhandlarna genom att t.ex tweeta de som ska bestämma. Exempel-tweet:
”Keep human rights #article2 ! @pwatkinson @izwaan @cham92 @BrunAslak @TineSundtoft @ec_minister @US_Center @EUClimateAction #COP4Rights”
I övrigt så är det ju så att vilken mediekanal du än vänder dig till kommer du säkert snappa upp att den generella uppfattningen att finansieringen är den stora knäckfrågan. Och även om det absolut inte är den enda, och världen är mer komplex än att den handlar om en specifik fråga, så visst är det så att det ät den här är frågan som rör upp hetast känslor. Detta mest för att de industrialiserade länderna och utvecklingsländerna har lite olika perspektiv och syn på när, var och hur klimatfinansiering ska äga rum… Australien och USA har vid ett flertal tillfällen refererat till de 100 miljarder dollar som de industrialiserade länderna lovat att mobilisera till utvecklingsländerna innan år 2020 som något som ”vi är på god väg att nå”. Samtidigt är det tydligt att det finns ett oerhört stort förtroendegap där utvecklingsländerna inte litar på att finansiering kommer förmedlas, och att finansieringskällorna inte är tillförlitliga. Bolivia framförde i egenskap av G77&China idag att:
”There are huge gaps in pre-2020 finance: it is the greatest gap in the pre-2020 agenda overall. The results from the first round were not comparable and did not follow the listed elements. We would like to strengthen the recommendations on what needs to be made; we would like to see an annual reporting; and we would like the intersessional workshops to focus on adaptation financing and gaps in finnancing”
Eftersom förhandlingarna varit stängda från dag ett har vi hittills fått förlita oss på rykten och det vi kan snappa upp genom de källor vi har på insidan. Nu ikväll fick vi för första gången en stocktaking på hela ADP då de olika ”spin off” grupperna som förhandlat olika delar av avtalet samlades för att rapportera tillbaka. Det var tyvärr ingen vacker syn som mötte oss. Det bekräftades att vissa framsteg har gjorts i Artikel 3 (mitigation), och facilitatorn för Artikel 2 uttryckte att han var nöjd med jobbet som skett där (??). I Artikel 6 (finance) och Artikel 4 (Adaptation) har det dock nästan stått helt stilla, och vissa fall till och med gått bakåt. Detta besked genererade inte direkt god stämning, och Bolivia, i egenskap av G77&China, tog till orda och sa:
”We are extremely dissappointed. We have negotiated in bad faith. I have been doing this for many years and I have never experienced this”.
Gulp. Hela centret drog efter andan. Är det nu det kollapsar? Vad Bolivia refererade till var att flera industrialiserade länder tydligen argumenterat för att det fortfarande ska finnas förslag som heter ”no text” i flera av de viktigaste artiklarna. Eh? Ska tilläggas att EU och Norge följde upp med att beklaga att G77&China kände så men att de tyckte att förhandlingarna nog ändå hade förhandlats i ”good faith”. Konsensus rådde dock om att allt (läs ALLT) går alldeles för långsamt och att det behövs ett nytt arbetssätt om det ska finnas en möjlighet att ens bli klara till på lördag. Cred ska ges till co-chairs (de som faciliterar kontaktgrupperna, alltså de här stora mötena dit de rapporteras) som verkligen ligger på och nu har tagit på sig att göra en ”kompromiss-version” som ska presenteras i morgon bitti, och vars syfte är att bereda en ny väg framåt. Jag skulle inte vilja byta plats med dem just nu. Hoppas restaurangerna håller öppet och att kaffet serveras, prepare for a long night.
Och det intressanta (läs sorgliga) är förstås att observera själva dynamiken: vilket land som säger vad och på vilka premisser. I plenum härom dagen stoltserade Australien med att de minsann är ”på god väg att nå sina pre-2020 mål redan nu” och att ”Australia stands behind its commitments”. Det de glömde säga var att målet de satt upp till 2020 är att sänka utsläppen med 5% jämfört med år 2000… I samma plenum uttryckte Maldiverna att ” our community is already affected heavily by life altering changes for small island states, which is getting worse. 2 degrees is too much. We must remember what is at stake”.
Men det finns ljusglimtar: ljusglimtar som om de växer till solstrålar kan komma att faktiskt radikalisera klimatpolitken helt. De senaste årens klimatforskning har gett en allt tydligare bild av att 2 graders uppvärmning, som fått sätta tonen i klimatpolitiken som det gradtal vi inte får överstiga, är alldeles, alldeles för högt. Redan vid 1.5 grader kommer de mest utsatta länderna lida oåterkalleliga förluster och skador och ekosystem kan komma att kollapsa. För första gången ser vi detta reflekteras på riktigt i förhandlingarna. När vi kom hit i söndags innehöll texten SJU olika förslag på hur gradmålet skulle kunna skrivas: idag är vi, efter otroligt stora påtryckningar från utvecklingsländerna och från civilsamhället nere på två förslag: [below 1.5 degrees [or] [well] below 2 degrees]. Nu återstår koordinerad och målmedveten lobbying och påverkan för att vi ska kunna gå härifrån med alternativet ”below 1.5 degrees”. Hjälp till du med: #1o5C !
Som Filip nämnde under kvällens stock-taking med referens till Saudiarabiens och Kinas med fleras oacceptabla beteende i flera av förhandlingsspåren:
”Det är sjukt att det ska vara så lätt att göra avtalet svagt. Man bara sätter sig på tvären och så rinner tiden ut”
Imorgon är en ny dag.
//Caroline
PUSH Sweden • International Climate Action 