Gästblogg: svensken Jonas förhandlar för Tuvalu

Nytt COP, nytt fokus på mitt lilla Ö-land Tuvalu. Varför plötsligt denna uppståndelse på ett land med 10 000 mitt i Stilla havet? Låt oss först räta ut det självklara. Tuvalu består av ett fåtal atoller. Små i storlek, låga i höjd. I praktiken kan det bli det första land som försvinner under ytan. I media cirkulerar idag flera rykten om Tuvalu där vissa påstår att landet kan vara borta så tidigt som 2050. Att landet är hotat är ingen hemlighet. Här måste dock understrykas att det saknas forskning som bekräftar specifika försvinnandeantaganden. Tuvalus utsatthett är mer komplex än vad det som ofta uttrycks då en rad geologiska och sociala faktorer bör tas om hänsyn. Sådan omfattande forskning finns inte idag. Till att börja med, Tuvalus landmassa påverkas inte endast av externa utsläpp (höjning av vattenytan) vilket annars vanligtvis antas i internationella förhandlingar och medier. Problemet här är att, tvärtemot det mediala antagandet, hur människor gör och lever på små atoller styr deras landmassas välmående. Om utsläpp sker lokalt kommer ömtåliga korallrev att påverkas. Korallreven, det enda naturliga skydd som finns mot vågerosion, är helt vitala för små Stillahavsöars existens. På Tuvalus huvudö Funafuti, samt flera andra platser i Stillahavet, har ett mer modernt levande antagits. TV, mopeder och motorbåtar har blivit en del av vardagen. Dessa utsläpp påverkar korallreven och minskar dess omfång. Detta nämns sällan i globala medier, kanske för att delvis slår ut bilden om Tuvalu som hjälplöst land. Tuvalu återkommer annars ständigt som exempel vid internationella förhandlingar. Tuvalu, likt en isbjörn eller en panda, utmålas som en direkt symbol för utsatthet. Det finns en baksida.

När Tuvaluaner bombarderas av svartmålande nyheter är risken överhängande att självuppfyllande profetior uppstår. Dvs. om tuvaluaner tror att deras boplatser kommer försvinna oavsett egna åtgärder finns en överhängande risk att resurser kommer utvinnas utan hållbarhetsfokus. Poängen är att världssamfundets användande av Tuvalu som en klimathotssymbol kan bidra till en negativ utveckling på Tuvalu – där en paradox är att aktörer som vill sprida kunskap om klimatförändringar kan indirekt bidra till Tuvalus faktiskta försvinnande. Poängerna här var två. Först att Tuvalu används som en symbol baserad på ideologi snarare än vetenskap, och två att det finns risker med att måla ut ett land som hjälplöst.

 

//Gästbloggare, Jonas Dahlström

Jonas.jpg

Kommentarer inaktiverade.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: