Det har varit en tuff höst. Det har varit ett tufft år för världen. Vi har mötts av utmaningar vi inte var beredda på. Min telefon vibrerar och plingar av alla uppdateringar om pressträffar som regeringen håller, vecka efter vecka, om krig, flyktingströmmar och terrorism. Vi reagerar på en kris, och sedan på nästa. Reaktioner på fenomen. Reaktioner som inte alls tar sig an rotorsakerna till problemet. Tänk att det skulle bli skärpt terrorlagstiftning som fick våra politiska partier att gå samman. Inte var det ett rättvist och jämlikt samhälle eller fred på jorden.

Antiterrorlagstiftning blir enbart verkningsfull om den implementeras  tillsammans med satsningar på anti-radikalisering, och adresserar grundorsakerna till terrorism.  Vi måste se framåt, och tänka långsiktigt samtidigt som vi adresserar nuvarande kriser. Det är dags att sluta reagera, och  visa ledarskap för framtiden.

Det finns en fråga som binder oss alla samman, där vi alla möter konsekvenserna av vårt gemensamma agerande, och där ledarskap är högst eftertraktat och livsavgörande. En fråga där vår gemensamma historia har lett till att levnadsförhållandena på jorden förändras överallt på hela planeten. En fråga som handlar om mycket mer än utsläppsrätter. Den handlar om makt, om rättvisa och om överlevnad. Av en händelse så pågår det ett toppmöte om detta just nu i Paris.

Även på klimatförhandlingarna har det har det varit två tuffa veckor. Nu närmar vi oss slutet, och ett globalt klimatavtal som ska visa vägen framåt. Kanske är vi mer överens än någonsin om vad det är vi vill uppnå. Det är svårt för världens länder att komma överens, men om de äntligen gör det, så innebär det slutet på över 20 år av förhandlingar. Ett avtal är ett viktigt ställningstagande för att visa världens framtida inriktning. Efter att ha följt förhandlingarna på plats så tycks det som att detta blir allt mer klart, och framför allt att ett avtal ska utgå ifrån vad forskningen säger. Exempelvis kan det komma att ingå skrivelser om 1.5 gradersmål, och om en fossilfri värld till 2050 (industrialiserade länder senast 2030). Ett avtal blir även en laglig grund att stå på, och ett sätt för oss att kunna ställa våra beslutsfattare till svars. Därför kämpar nu civilsamhällesgrupper med allt de har för att inkludera mänskliga rättigheter, ursprungsfolks rättigheter, jämställdhet, och en rättvis arbetskraftsomställning i avtalet. Detta för att en omställning till ett hållbart samhälle inte får ske på bekostnad av dessa grupper.

Oavsett hur avtalet kommer att se ut så kommer det inte att vara tillräckligt. Men omställningen till en hållbar värld stannar inte heller vid vad några världsledare kommer fram till. Det är vi alla tillsammans som ändrar inriktning för världen, och detta är redan i full gång. Klimatmarcherna den 29 november är ett tydligt exempel på detta, liksom den stora manifestationen inne på förhandlingarna i onsdags då alla civilsamhällesgrupper samlades för en gemensam aktion, för att understryka vikten av ett rättvis, ambitiöst och bindande avtal.

Här inne på förhandlingarna i Paris är det också uppenbart –  det globala civilsamhället är överens om att det måste ske en en omställning till en mer rättvis och hållbar värld. Och det måste ske NU. Med allt som sker i världen behöver vi lokalt och globalt ledarskap mer än någonsin. Kanske är det nu det händer. Om inte för något annat, så för att  världen verkligen behöver en Win just nu.

/Jennifer