Goldmann: Tänk positivt så vinner vi alla!

Är glaset halvfullt eller halvtomt på klimatförhandlingarna? Den traditionella miljörörelsen svarar ”halvtomt” som ryggmärgsreflex. Ord som ”besvikna”, ”för lite” och ”svek” kommer att finnas i deras kommentarer, i den mån de alls skriver några – varken Naturskyddsföreningen, svenska WWF eller svenska Greenpeace är synliga här på COP22.

 

Visst finns det fog för de ordvalen; vi ser nu hur svårt det är att konkretisera klimatlöftena från Paris. Precis som med löftena vi gav på nyårsfesten, så kommer det en grå vardag då vi börjar leta efter ursäkter för varför vi inte riktigt gör det vi lovade, omtolkar själva löftet eller söker ett sätt att mäta det som gör att vi klarar målet utan att egentligen ha gjort så mycket.

 

I det läget är det lätt att bli sur, bitter, besviken och arg. Men är det smart? Har traditionell miljörörelses klagolåt – som är ett globalt fenomen – varit framgångsrik? Eller kan de som tillåter sig att tänka lite mer fritt hitta en mer spännande, konstruktiv, klimatsmart approach? Vad händer när pigga aktörer som PUSH, som de mest nytänkande företagen och som min egen tankesmedja utropar ”glaset är halvfyllt” – och konkret visar att det stämmer?

 

Det är härligt att få ha fel, särskilt när det var länge sen. Jag åkte inte ens till hållbarhetsmötet i Rio 1992 eftersom jag tyckte agendan var flummig – det som handlar om allt handlar i praktiken om ingenting. Och i större delen av världen fick jag rätt när mötet sedan skulle utvärderas. Glaset hade inte mer några droppar i botten, så illa var det. Men i Sverige kom smarta ungdomar, fristående från de traditionella miljörörelserna, hem med en helt annan, positivt laddad historia.

 

Lokala Agenda 21-kontor för en hållbar, lokalt initierad omställning bör inrättas. Det stod i det tjocka dokumentet från Rio, men så djupt inne i dokumentet och så vagt formulerat att det inte uppmärksammades nästan alls – utom i Sverige. De unga kostym-aktivisterna i Q2000, som det hette då, valde att fokusera på just detta och etablerade en massiv och enhetlig bild av att vi nu hade FN-krav på oss att varje kommun skulle ha ett Agenda 21-kontor.

 

Resultatet? Inom något år hade 250 av landets kommuner (vi har 290) inrättat detta. Dessa kontor tog sedan fram lokala Agenda 21-planer, ofta i bred och nyskapande samverkan med medborgarna. Det som sedan blev hållbarhetens tre eller fyra dimensioner, kretsloppssamhället och nu cirkulär ekonomi, började här. Biogasbussen, cykelvägen, skolornas miljöarbete och mycket mycket annat började här.

 

Nu har vi kommit vidare. Drygt tjugo år senare har de flesta Agenda 21-kontor lagts ner, oftast av det lika enkla som fina skälet att det som de gjorde nu ingår som en del av den ordinarie verksamheten. Kort sagt; vi vann. Eller vi och vi; de unga smarta konferensdeltagarna som bestämde sig för en vinnar-story vann. För det och för deras kreativitet ska vi alla vara tacksamma och imponerade.

 

Låt mig utmana dig som läser detta, vare sig du är på plats på COP22 i Marrakech eller inte: Hur utnyttjar du klimatkonferensen så att vi alla vinner?

 

Mattias Goldmann

Vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores