Hej bloggen! Det är fortfarande kul att gå på möte på regeringskansliet, även i konkurrens med den ständiga underhållningsmaskinen i Vita huset. Marrakech var ett tag sen, en del vatten har flutit under broarna, men vi är glada att den regelbundna dialogen med civilsamhället hålls igång, med många engagerade, kompetenta deltagare. Bra, Miljödep(-artementet)!
Efter en lång dag med möten sitter jag nu något sliten, någonstans i Småland, och ska sammanfatta det viktigaste. Har dessutom inte så mycket batteri, laddaren ligger i väskan på hatthyllan, och tjejen bredvid mig ser ut att sova väldigt gott. Det blir därför (ganska) koncist.
EU ETS
Mötet var ju tajmat bra i förhållande till gårdagens förhandlingar om EU:s utsläppsrättshandelssystem, ETS (Emission Trading Scheme). Långt ord, ganska komplex grej. Kortfattat, för nytillkomna tittare, går det ut på att företag får köpa utsläppsrätter, alltså ett papper där det står att du får släppa ut ett ton koldioxid. Tanken är att på så sätt sätta ett pris på CO2, vilket såklart är akut, på den marknad som då uppstår när aktörer kan handla utsläppsrätter med varandra. Det största problemet får man säga har varit att det har funnits för många rätter på marknaden, vilket har gjort att priset har blivit för lågt.
De goda nyheterna – ”Breaking News” i klimatambassadör Lars ord – var att det igår var förhandlingar i EU:s ministerråd. Två viktiga saker beslutades, båda med syftet att komma tillrätta med problemet ovan, dvs sänka antalet utsläppsrätter i cirkulation på marknaden. Dels fördubblade man de rätter som flyttas över till vad som kallas marknadsstabilitetsreserven, och som då inte är i aktivt omlopp. Dels, vilket var en positiv överraskning och något som Sverige har jobbat hårt för, beslutade man att annullera (radera från marknaden, eller vaska, för att använda en stekar-term från ca 2011) 1,5-2 miljarder utsläppsrätter år 2024. Rådet kom överens om en fortsatt annullering även efter det. Detta är en framgång, givet att en del EU-länder (österut, diplomatiskt uttryckt) är i princip konstant motsträviga. Och Sverige har som sagt haft en viktig roll. Det får vi ge dem cred för!
Så, relativt bra alltså. Dock är det verkligen viktigt att vara hård med att, vilket de verkar plågsamt medvetna om, EU:s totala mål på 40% utsläppsminskning till 2030 inte är tillräckligt för att leva upp till Parisavtalet. T.ex. Det finns andra mer eller mindre tekniska skevheter och oklarheter fortfarande förknippat med ETS, och angående resten av utsläppen som inte ingår i det systemet. De ska vi försöka fortsätta att bevaka, och vara på regeringen om att trycka på för i EU, nu när frågan ska diskuteras i trialog (mellan rådet, parlamentet och kommissionen) – en process som ingen vet exakt när den drar igång.
Presentationer
På mötet fick vi ta del av två fina presentationer. Den första av Stefan Henningsson på WWF. De jobbar brett, med tre stora frågor: ”big business”, städer och innovation. Företagen ska jobba med klimatförbättringar enligt vad som är vetenskapligt baserade mål, städer måste vara med och driva utvecklingen i klimatfrågan (lite stora siffror: städer står för 80% av global BNP, 70% av CO2-utsläpp och kommer inhysa 70% av världens befolkning år 2050), och innovation är viktigt (företagsspråk, vill man göra det riktigt buzzwordigt så lägger man till ”disruptiv” innan, dvs en sån innovation som vänder upp och ner på saker och ting).
Nina Ekelund från Hagainitiativet hade också en dragning om sitt företagsnätverk som gör massa åtaganden. Här var det en hel del branschtugg, som hon förvisso förklarade, t.ex. att företag kategoriserar sina utsläpp i olika ”scopes”. Som alltså representerar olika delar i företagens utsläppskedja. Hur som helst, kontentan av hennes budskap var att det lönsamt för företag att ägna sig åt klimatarbete. Hållbarhet ger bäst avkastning, etc. Och det är ju bra! Något att ta med sig till släktfesten, och slänga in om de äldre generationerna börjar snacka sparande!
Båda presentationerna berörde vad som är väldigt viktigt ur ett internationellt perspektiv – det som görs bra här i Sverige, hur kan det exporteras till andra länder? Det hade vi kunnat diskutera lite bredare om vi hade haft mer tid, men det var bra att det berördes genom deras initiativ. (OBS! Värt att påminna: inte allt vi gör i Sverige är optimalt, men en del saker är rätt bra. Samma fråga gäller dessutom naturligtvis alla saker som görs bra av något specifikt land, och hur det landet sedan kan sprida sin idé.)
Sammanfattning
Ok, det blev ganska långt ändå. Det här var i alla fall huvuddelarna i mötet. Utöver detta pratade vi bara lite om Sveriges bilaterala samarbeten, dvs samarbete mellan Sverige och ett annat enskilt land, via ambassaderna. Det å ena sidan – å andra sidan pratade vi också om vikten av att i dagens geopolitiska läge stärka tron på och förtroendet för den multilaterala rättsordningen – typ FN och UNFCCC. Intressant diskussion som vi gärna fortsätter.
Som sagt så tycker vi om det forum som nu har utvecklats, där vi kan utbyta tankar och idéer regelbundet kring runda bordet. Mindre bra var att mötet var så kort. En timmes möte, inklusive de presentationer som beskrevs ovan, är inte tillräckligt för att diskutera alla viktiga frågor, av vilka det finns många. Och presentationer i all ära, men vi ser gärna att huvudfokus under mötet ligger på regeringens och departementets arbete. Vi hoppas att de kan avsätta mer tid till nästa gång, även om de motiverade det korta mötet genom att referera till en mötesfobi som tydligen råder bland de stora vuxna. PUSH är unga, fräscha och uthålliga, vi klarar det! (…men har inte heller inte lika många möten per dag, om någon missade lilla skämtet) Vi tycker dessutom att funktionen med de här mötena är just att få ett forum för diskussion, och inte bara för kort informationsspridning. Så gärna 1,5-2h nästa gång!
Det var det. Hör av er vid eventuella frågor om detaljer. Nu blickar vi framåt mot Bonn, och ett härligt förmöte innan!
Kram /Adam
