Ofta här under UNFCCC har vi fått höra om att använda digital media och interaktiva teknologiska verktyg för att kunna hjälpa varandra, då vi alla tillsammans måste kollektivt kämpa mot klimatförändringar och orättvisor. Detta var en vital del som diskuterades när Technical Expert Meeting on Adaptation (TEP-A) hade sitt stora möte under dagarna som varit. Där lyfte man den tvingande nödvändigheten att alla världens länder ska integrera ‘adaptation‘ (anpassning), riskreducering samt en ökad resiliens i ett genomtänkt system för att hantera de katastrofer som kommer ske i klimatförändringarnas kölvatten, vare sig vi lever i en svensk stad eller på landsbygden i Nicaragua. Detta kallas för National Adaptation Plans (NAPs) och är ett mycket viktigt verktyg för länder att identifiera sina långsiktiga behov att anpassa sig till klimatförändringarna, samt utveckla och implementera strategier och program för att ta itu med dessa behov. NAPs ska ständigt utvecklas och vara progressiva och samtidigt beakta ‘gender’ (kön), delaktighet och transparens. Det är mycket forskning att ta till sig men det är också av yttersta vikt att ursprungsbefolkningars traditionella kunskap kommer till användning. Men detta går inte om vi inte snackar med varandra och tar oss tid att lyssna!
Därför var det glädjande att få höra om ett nytt spännande projekt.
Här i Bonn finns olika utskott tillgängliga och ett av dessa utskott är IPO – Indigenous Peoples Organisations, alltså ursprungsbefolkningarnas utskott där man under flera dagar har diskuterat skapandet av en gemensam plattform som man beslutade om att skapa under COP21 i Paris. Syftet med plattformen är att säkerställa att ursprungsbefolkningens vitala insatser i att bekämpa klimatförändringarna inte försvinner i den stora massan av information som finns vid en klimatkonferens. Plattformen ska också hjälpa ursprungsbefolkningar och lokala samhällen och stärka deras röst i förhandlingarna.
Mötet med människorna som deltog pa dialogen om Local Communities and Indigeneous Peoples Platform var nog det varmaste av de möten vi har varit på, med en bön i början och en önskan om att vi alla människor ska hjälpa vår jord, den enda plats i universum vi vet som kan upprätthålla mänskligt liv. Denna jord delar vi med många andra organismer och nödvändigheten att lyssna på det jorden säger och de folk som lever nära naturen är något som lyfts ofta under termen ”traditional knowledge”. När jag (Madeleine) och Julia lyssnade på Arktiska Rådet och deras sammanställning om läget i Arktis så nämnde forskarna där vikten av lyssna på de folk som lever mitt i naturen då de oftast vet mycket mer än även den mest framgångsrika forskare, då ursprungsbefolkningarna lever mitt i klimatförändringarna och ser vad som händer, där på plats. De är även de människor i världen som först kommer bli påverkade av klimatets nya och oberäkneliga nycker.
Uppvärmningen av vårt klimat sker mycket snabbare än vad någon forskare kunde beräkna, och i vintras så nådde vi en tipping point i Arktis när vinterisen inte la sig. Vinterisen är en is som behöver bevaras. Ifall det smälter får det globala konsekvenser, såsom extremt förhöjda vattennivåer, att bakterier som har varit infrusna i permafrosten frigörs med oanade konsekvenser på folkhälsan samt en ofantlig påverkan på de globala havsströmmarna, såsom Golfströmmen. Golfströmmen behövs för att hålla ett tempererat klimat här uppe i norr. För att inte tala om de socioekonomiska konsekvenserna för befolkningen i de utsatta regionerna och i ett senare skede, hela världen. Både Arktis, Antarktis och de tropiska glaciärerna är skrämmande nära en total ekologisk kollaps om vi inte senast 2020 vänder utsläppskurvan av växthusgaser nedåt.
Det är i mötet vi växer som människor. Det är vi människor som har orsakat klimatförändringarna, där finns det i princip konsensus bland forskare, och de förhandlingar som pågår här är oftast mycket frustrerande då det går långsamt eftersom 197 länder ska hitta en gemensam ståndpunkt och knappt någon tänker internationellt utan håller tankarna på bara det som händer och görs i deras egna hemländer (vi kommer berätta mer om ett av de länder som sticker ut från mängden senare!) Men det finns en försiktig trend av ett ökat samarbete och av att lyssna på de som vet vad som händer, som står där på “the final frontier”. Verktyg som Indigenous Peoples Platform samt NAPs är två steg i rätt riktning för att nå en ekologisk och demokratisk omställning av vår värld.
//Vid tangentbordet finns Madline/Madelynn/Madelen/Madeliene eller vad jag nu heter! 😛
