Måndagen den 6:e november, om tre veckor + en helg, är det dags för ännu en klimatkonferens i FN-regi – och PUSH:s internationella klimatteam är taggade på att representera ungas röst! Fiji, den lilla önationen i Stilla havet, är ordförandeland. Men landet har tyvärr inte kapacitet att anordna den stora konferensen, som istället hålls i Bonn där också UNFCCC:s (FN:s klimatramverk) sekretariat ligger. Det är bra, inte minst för att vi då kan åka tåg ner!
Här är vi som åker ner till COP23! Från övre vänstra raden: Isabel, Isabelle, Adam, Sara, Nick (som dock befinner sig i Australien och därför inte åker till Bonn utan kommer hjälpa till på avstånd), Julia, Madeleine och Ahmed.
PUSH:s internationella team är just nu i en spännande men utmanande fas, som innehåller viktiga vägval. Det finns mycket att säga, men låt oss gå in på två saker: EU, samt klimatpolitikens spridning.
Klimatpolitik i EU – ingen gillar Brysselkol
Tack vare arbetet i PUSH sedan början av de fantastiska eldsjälar som startade organisationen (ni vet vilka vi är), fick vi först tillgång till det historiska COP21-mötet (där Parisavtalet skrevs), ett arv vi vill försöka förvalta på bästa sätt även i fortsättningen genom att vara närvarande på alla FN:s klimatkonferenser. Det är fantastiska tillfällen att möta människor från hela världen som arbetar med klimatpolitik, under ett och samma tak (nja ok, alla kanske inte får plats i samma byggnad).
Men även om COP/UNFCCC är en fortsatt självklar plats för oss att försöka påverka i, finns det fler avgörande forum för internationell politik. Vi har som ett av våra mål att bidra till att dekarbonisera Europa till år 2030, med andra ord att befria kontinenten från det fossilberoende som just nu råder. Ett sådant avgörande forum är då naturligtvis – EU-politiken.
Som medlemsstat i EU befinner vi (Sverige) oss i ett globalt sett märkligt gränsland. Först: vi har egna mål och åtaganden för ett hållbart klimat, som refererar till Parisavtalet, vilka vi måste leva upp till. Men, en stor del av våra förutsättningar att uppfylla målen sätts på EU-nivå. Och på EU-nivå, utan att gå in på tekniska detaljer, det kan vi återkomma till, går det alldeles för långsamt. Som sagt, ingen gillar brysselkål, men en del i Bryssel gillar kol. Sedan, vilket är viktigt att påminna sig om: inom UNFCCC och under COP förhandlar Sverige inte som eget land utan som en del av EU.
Denna text skrivs från Bryssel, där jag (Adam) befinner mig för att delta i Climate Action Network (CAN) Europe’s generalförsamling. Vi är medlemmar i CAN sedan i våras. Medlemskapet är en otroligt värdefull ny del av vårt arbete. CAN är en oumbärlig resurs inte bara i förhållande till COP, utan också för att få närmare kontakt med EU-politiken. Vi vill nu utvidga vårt arbetsområde genom att utöka vår förståelse för EU ur ett klimatpolitiskt perspektiv. Men EU-politik är svårt. Även om vi brinner för att arbeta för ett hållbart klimat, och gärna sätter tänderna i allt möjligt, måste vi alltid jobba med att inse våra begränsningar. Frågan om hur vi jobbar mot EU framöver är därför något som vi kommer att fundera på mycket framöver – och återkomma om.
Klimatet är ”all over the place”
Generellt är det svåra att klimatkrisen, liksom andra utmaningar vi står inför om vi ska få till den där mytomspunna Hållbara Utvecklingen™, nu befinner sig i en ny fas den också. Den ska nämligen integreras överallt – vi har gått från policyfasen, den som ledde fram till Parisavtalet och alla förhandlingar som föregick det, till implementeringsfasen, då avtalet ska bli verklighet och inte bara snack. Det är tydligt när en tittar på alla de sakområden och perspektiv som nu inkluderas under COP. Alla olika sektorer kan påverka implementeringen av Parisavtalet i termer av utsläppsminskningar, mer eller mindre – och alla sektorer riskerar att påverkas om utvecklingen fortsätter gå lika långsamt som idag (vi har inte många år på oss).
Den positiva sidan av detta är att någonting händer när klimatperspektivet sprider sig till fler och fler sektorer. Ett exempel är hälsa – den självklara kopplingen mellan eskalerande klimatförändringar och konsekvenserna för global hälsa har potential att göra klimatfrågan så mycket mer påtaglig och relevant, och att framkalla den känslomässiga koppling vi som medborgare och samhällen måste få för att tillsammans trycka på för en riktigt kraftfull politik. Möjligheterna är också större idag att, om man har ett intresse av något specifikt område, tillämpa ett klimatperspektiv på den frågan. Å andra sidan – det innebär samtidigt också att det klimatpolitiska systemet blir knepigare att få en tydlig överblick av. På FN-konferenserna finns nu väldigt många dimensioner av klimatförändringarna att följa, utöver själva de konkreta och fortsatt viktiga förhandlingarna. Även här försöker vi hitta bästa sättet att fördela vår kapacitet och göra de bästa prioriteringarna.
***
Utforskandet av EU-politiken, samt att förhålla sig till mångfalden av sakfrågor inom klimatförhandlingarna; detta är, som jag ser det, två viktiga saker som PUSH har framför sig just nu. Vi fortsätter jobba på, och hitta vår plats där vi bäst kan representera ungas vilja och engagemang, med syftet att gå mot en omställning, bort från en smutsig, växthusgasberoende värld till något mycket vackrare. Det är en tuff uppgift. Men när jag tänker på de utmaningar vi har framför oss, vid sidan av den stress man då och då kan drabbas av, känner jag allra mest stolthet och glädje. Över att få vara med på den goda sidan. Över att få arbeta tillsammans med ett så drivet gäng unga klimathjältar, som om en knapp månad åker ner till Bonn och COP23. Och om man dessutom får unna sig lite granna hybris, så kan man lägga till: över att få vara en del av den främsta av svenska ungdomsrörelser som jobbar med internationell klimatpolitik.
Framöver kommer mer och mer från oss här på bloggen och i våra sociala medier, så håll utkik här och på @PUSHSverige på Twitter, Facebook och Instagram. Och som vanligt – tveka inte att höra av dig, med idéer, frågor, tankar eller kritik. Vi finns i kampen för att representera Sveriges (och i förlängningen världens) unga i första hand. Tillsammans, alla medborgare och alla organisationer, kan vi klara det. Hoppet dör aldrig!
Kärlek,
Adam
