Hej bloggen!
I skrivande stund är det en och en halv vecka sedan jag kom hem från COP-mötet (tiden har gått såååå fort). Nu sitter jag, tibbis, på ett fik i Stockholm och samlar tankar och funderingar. Jag har för några dagar sedan, å PushSveriges vägnar, deltagit i ett panelsamtal i Europahuset som belyste klimatförändringar och jämställdhet. Känner mig oerhört tacksam för att organisationen lät mig ställa upp! Det här inlägget kommer att beröra hur jag upplever ämnet och tankar kring det.
Något som är lite lustigt är att när jag berättat för vänner som inte är så insatta i ”ämnet” så har de inte sett kopplingen. Frågor som ”Finns det en koppling mellan jämställdhet och klimatet?” och ”Är det lika aktuellt för oss som andra länder?” är några av de frågor har ställts till mig under den närmaste veckan. Vilket tillfälle att få sprida budskapet, eller hur? Jag besvarar frågorna lite kort här nedanför. Så fortsätt läsa!
Maxida Märak var med under panelsamtalet och uppträdde två gånger.
För det första: När jag pratar om jämställdhet så är det inte enbart MÄN och KVINNOR som jag syftar på. Det handlar om hur jämställdhet mellan olika grupper i samhället, där något som jag vill trycka lite extra på är ursprungsbefolkningars rättigheter. För det andra: När jag pratar om klimatet och dess förändringar, så syftar jag inte enbart till vad som händer i Saharaöknen utan även om de tecken på förändringar som vi kan se här i Sverige. För det tredje: Den här frågan är inte enbart kopplad till global South, utan är minst lika viktig för oss som är bosatta i global North. Så….
På bilden till vänster ser vi Linnea Engström (som bjöd in till panelsamtalet), Maxida och jag.
Finns det en koppling mellan jämställdhet och klimatförändringar?
Korta svaret blir ett självklart JA. Överskridande forskning visar på att kvinnor och barn är de som är mest sårbara i samhället när det kommer till klimatförändringar, samt ursprungsbefolkningar. Tittar vi på vissa länder som befinner sig i Global South, så är det fortfarande flera länder där det fortfarande är olagligt för kvinnor att äga den mark de brukar och försörjer sig på. De kvinnor som alltså är ute på fältet och jobbar, som ser klimatförändringarna och som vet vilka utmaningar som finns får ingen chans till att berätta om sina erfarenheter. I vissa fall har det även på visats att de har idéer till lösningar på problemet, men eftersom de inte har rätten att uttrycka sig i högre instanser så försvinner denna kunskap.
Hur aktuell är frågan i UNFCCC?
En tvååring handlingsplan för jämställdhet/gender antogs under COP23. Jämställdhet ska därmed bli en integrerad del av allt klimatarbete inom UNFCCC enligt denna plan. Bland annat så ska kunskapshöjande insatser kring arbetet med jämställdhet genomföras samt meningsfullt deltagande av kvinnor på klimatmötena ska även säkerställas.
Under våren ska även länder fortsätta arbetet kring Local Communities and Indigenous Peoples platform. Dels ska det bestämmas hur den ska fungera och på vilket sätt kunskapsöverföringen ska ske. Målet är att denna plattform ska ge fullt och meningsfullt deltagande för ursprungsbefolkningar samt att de ska få välja sina representanter själva. Finansiering av detta är också något som ska falla in här.
Är den här frågan lika aktuell för oss som andra länder?
Av 190 stycken analyserade NDCs (länders ambitioner) som gjorts av Gender Climate Tracker, inkluderar bara 64 stycken någon slags referens till kvinnor eller jämställdhet, och alla som nämner ämnet är utvecklingsländer. Tycker länderna i Global North att det är jämställt med andra ord? Eller varför finns inte det här på agendan även här? De flesta av mina förebilder när det kommer till karriär män. Varför? De sitter på positionerna som jag är intresserad av i framtiden. Om det finns kvinnor på dessa poster? Ytterst få. Som ung tjej idag vill jag därför att kvinnor ska ha lika stor representation i klimatdebatter såsom män. Det borde verkligen vara 50/50. Tittar en på statistiken idag, så var peaken för kvinnligt deltagande 36% år 2014, men dalade ner till 32% under 2016. Jämställdhet är livsviktigt. Tittar vi på Sverige och i EU, så är kvinnor fortfarande en minoritet i klimatpolicys och i forskningsprojekt. Det här måste få en ändring.
Så vad kan EU göra i frågan?
Handlingsplanen, Gender Action Plan, kan bli ett verktyg för att sätta press på beslutsfattare. MEN det som ska tilläggas är att det är frivilligt att anta planen och den är dessutom inte bindande. Av den här anledningen så behöver vi riktigt deltagande från alla stater för att kunna implementera dessa policies. Och till min andra favoritfråga som jag brinner för, så behövs detta också finansieras. Detta är bara ett fåtal exempel på vad EU kan bidra med, genom att implementera handlingsplaner och uppmana medlemsländer att dels ta upp det här på sina NDC’s men också att se detta som en nyckel för att komma steget närmre lösningen på klimatförändringarna.
Så… om vi tar klimatförändringarna seriöst så måste vi också ta jämställdhet seriöst och inkludera kvinnor samt ursprungsbefolkningar i processen. Empowering women and indigenous people is crucial to stop climate change.
// Tibbis