– av Ahmed Al-Qassam –
Vadå, vilket gap? Nej alltså, det är ytterligare en förkortning att lägga på minnet. Och varför ”äntligen” undrar du nu kanske? Jo, för att det äntligen handlar om genus. Gender Action Plan är det vi firar. För första gången, ett historiskt ögonblick alltså, har det antagits en plan som inkluderar genusperspektivet i arbetet med att tackla klimatförändringarna. I detta blogginlägg ska jag försöka förklara vad det handlar om och på vilket sätt det ska fungera. Men först, en liten historisk tillbakablick.
Under många år har det, i UNFCCC, diskuterats sambandet mellan genus och klimatförändringar. Samtidigt har kvinnligt deltagande minskat på senare år vilket gör det av yttersta vikt att vi har en plan i COP för hur exempelvis kvinnor kan bidra till implementeringen av de beslut som tagits. Men faktum är att redan 2001 togs det första beslutet rörande jämställdhet mellan kön och deltagandet av kvinnor. Där och då, på COP7, så erkändes det som en fundamental del av arbetet med omställningen, att inkludera kvinnor, för att nå en rättvis värld i fred.
I vår patriarkala värld så behövdes det hela 9 år senare, år 2010, innan de statliga parterna lyckades integrera beslut med en genusdimension kring finansiering, anpassning och så kallat ”capacity building”.
Väl vid sitt artonde sammanträde, i Doha år 2012, antog COP beslut 23/CP.18 om att främja jämställdhet mellan könen och förbättra kvinnors deltagande i UNFCCC:s processer och i representationen av parter, i organ som inrättats enligt konventionen eller Kyotoprotokollet (puuuh, svettig mening). Detta beslut var ett viktigt framsteg gällande att främja genus-känslig klimatpolitik genom att se till att kvinnors röster är representerade i den globala diskussionen om klimatförändringarna. Detta sker till exempel genom att sätta upp ett mål om jämställdhet mellan könen i konventionen och Kyotoprotokollet, och genom att uppmana parterna att sträva efter jämställdhet mellan könen i sina delegationer.
I Lima, vid COP18 år 2014, fortsatte arbetet under denna punkt för att ytterligare underlätta det pågående genomförandet av beslut 23/CP.18, som alltså togs i Doha, med utgångspunkt från parternas och observatörsorganisationernas bidrag om alternativa sätt att främja jämställdhetsmålen. COP18 antog beslut 18/CP.20, vilket ytterligare underlättar genomförandet av beslutet från Doha.
Ytterligare tre år behövdes, och det är här vi är idag alltså, innan vi nu har på plats denna eftertraktade plan. Så vad innebär den då?
Kort sagt, så har planen olika rubriker som det arbetas med på olika sätt. Gender balance, participation & women’s leadership ska stärkas genom att bland annat lyfta reseersättningar som ett medel för att inkludera mer kvinnligt deltagande. Kapacitetsbyggande ska organiseras för att förenkla förståelsen av UNFCCCs processer, samt utbildningsprogram som fokuserar på klimatförändringar på alla nivåer ska hållas, specifikt riktade till unga människor och kvinnor. Coherence within the UNFCCC and other UN agencies innebär bland annat att UNFCCCs utskott och ordföranden utbildas kring hur de kan inkludera genus i sitt arbete för att nå målet om en könsbalans. Gender responsive implementation and means of implementation innebär bland annat att öka kapaciteten för mekanismer som har genusperspektiv samt att bjuda in den ‘stående kommittén för finansiering‘ för att diskutera implementering med ett genusperspektiv. Sist men inte minst så ska allt detta inkludera monitoring and reporting, vilket innebär att det ska rapporteras kring konsekvenserna av klimatförändringar, med extra fokus på lokala samhällen och ursprungsbefolkningar. Just riktningen mot lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar stärks ytterligare av den antagna Indigenous Peoples Platform, vad den innebär kan ni läsa om här. Det vi ser är ett momentum för att integrera mänskliga rättigheter och sociala dimensioner i hela UNFCCCs processer. Mer sådant tack! Vidare ska rapporteringen även inkludera hur ”climate action” tar hänsyn till genusperspektivet, samt följa hur nationella delegationer når en könsbalans inom den egna delegationen. Den svenska delegationen, som gärna och oftast uttrycker hur feministiska de är, har varit väldigt aktiva i frågan om en Gender Action Plan. Detta ligger såklart i linje med den feministiska utrikespolitiken som förs från Sveriges håll och vi i PUSH Sveriges delegation är glada att detta manifesteras i faktiska handlingar.
Det tog dock ca 16 år från första beslutet år 2001 till att vi idag har en Gender Action Plan år 2017. Under dessa 16 år har många kvinnor och barn drabbats, och under dessa 16 år så har även många kvinnor och barn dött. Låt oss hoppas, och tro, att vi slipper vänta i 16 år till innan vi ser nya positiva resultat. Det har vi helt enkelt inte tid med.
/ eder Ahmed Al-Qassam.
P.S. Vi gör detta frivilligt och på egen bekostnad, vilket betyder att ni kan vara garanterade att vi gör detta från hela vårt hjärta. Gillar ni det vi gör, stötta oss här.
