– av Saga Jonsson –
Inför stora konferenser som COP24 brukar svenska delegationen anordna ett möte med civilsamhället. Precis ett sådant möte var vi på i veckan! Mötena hålls dels för att informera om deras position och arbete, för att svara på frågor men jag tänker också att det är ett subtilt sätt att säga tack för vårt engagemang i frågorna. I svaret på flera frågor antydde de hur viktigt civilsamhällets arbete är. Ger en liten varning om att det här inlägget är lite tekniskt och Adams inlägg om COP24 ger en jättebra grund.
Mötet började med en presentation som målade upp läget inför COP. Delegationen menar att det finns ett väldigt tydligt fönster för EU att kliva fram och ta ledarskap i klimatförhandlingarna men att det inte händer på grund av polarisering inom EU. Mindre ambitiösa länder som till exempel Tyskland håller tillbaka åtaganden på EU-nivå vilket självklart är problematiskt. Men en ny klimatstrategi för EU är i alla fall påväg, och bland annat Sverige har lyckats driva på hårt för att den ska släppas innan COP just för att kunna stärka EUs klimatledarskap.
Något jag verkligen tog med mig var uttalandet att ”det politiska systemet måste prestera men civilsamhället måste trycka på”. De tycker alltså att vårt arbete är himla viktigt! De lyfte faktiskt även talanoadialogen vi arrangerade tidigare i höst och tryckte på att konsumtion som politisk fråga är oerhört viktig och kommer att bli ännu viktigare. Det känns så bra att statstjänstemän ser vårt arbete och visar att de både uppskattar det och tycker det är viktigt. Vi har Sverige som stöd helt enkelt, så det är ju bara att köra!
Angående Talanoa i stort så vet man ju inte vad den exakta utkomsten kommer att vara. Sverige pushar för att det ska bli en ministerdeklaration, dvs ett politiskt dokument som har en viss tyngd i sig. I värsta fall så blir det bara en sammanfattning vilket i praktiken innebär att den glöms bort 😦 och så kan vi ju inte ha det!
Under förhandlingarna kommer Sverige att trycka mest på höjda ambitioner, och ett “robust och dynamisk regelbok som ska vara lika för alla”. Det betyder egentligen att de vill bygga in ambition i frågor som transparens (basically att alla ska veta vad alla andra håller på med och var alla pengar går) och finansiering. Den bakomliggande orsaken till detta fokus är egentligen glappet mellan förhandlingar och åtgärder vi ser idag, genom att bygga in ambition i processerna kan det gå snabbare helt enkelt. De betonade att rulebook måste bygga på förtroende mellan parterna och lägga grunden för samarbete. De uttryckte också att de vill att EU ska vara en stark röst och fortsätter jobba för det.
En av de största utmaningarna som delegationen identifierat är differentiering, dvs om man ska ställa olika krav på olika länder tex i ambitionsnivå och rapportering av NDCer. Det här är självklart en väldigt känslig fråga som är polariserad och kan därför bromsa förhandlingarna. En allmän oro kring Polens ordförandeskap lyftes också. Polen som ordförande vill lägga mest fokus på “just transition” (dvs att ingen ska förlora på omställningen) vilket är förståeligt då de har en stor omställning framför sig (kolkraft ehm). Men rädslan är alltså att det kommer innebära ett slags gisslantagande av andra frågor och kan gå ut över färdigställandet av rulebook. Det gäller därför att “vara medveten och vaksam” som delegationen uttryckte det.
Det var i vilka fall skönt att lämna mötet och se hur många organisationer som faktiskt är aktiva i dessa frågor och hur kompetenta frågor de kunde ställa. Sen känns det ju alltid bra när en statstjänsteman implicit säger att man gjort ett bra jobb!
