Loss and Damage – en mekanism för klimaträttvisa eller ännu en katastrof-reducerings-mekanism?

– av Angelica Johansson och Emma Wikström –

Hejsan!

Just nu befinner jag (Angelica) mig på klimatförhandlingarna i Bonn. Jag följer förhandlingen kring Loss and Damage, på svenska Förluster och Skador (se Emmas fantastiska blogginlägg som förklarar vad Loss and Damage är här). Det har gått 5,5 år sedan Warszawas Internationella Mekanism för Loss and Damage (WIM) skapades under COP19, och under dessa två veckor i Bonn ska länderna komma överens om hur WIMs arbete ska granskas. Dessutom ska WIMs nya arbetsprogram och hur Loss and Damage ska finansieras diskuteras. Kontroversen kring vad Loss and Damage faktiskt innebär och hur det ska definieras kan dock komma att påverka vilken riktning förhandlingarna tar.

Så vad är kontroversen med Loss and Damage?

Loss and Damage kan ses som UNFCCC-arkitekturens rättvise-lins. Klimatförändringarna påverkar de mest sårbara länderna först, trots att det är de rika länderna som är historiskt ansvariga för klimatförändringarna. Redan under 90-talet föreslog alliansen för små ö-nationer (AOSIS) att det skulle finnas en mekanism som kunde kompensera för de förluster och skador som uppkommer p.g.a. klimatförändringarna i de mest sårbara utvecklingsländerna. Ordet ’kompensation’ är oerhört kontroversiellt, och även fast Loss and Damage har en egen artikel i Parisavtalet, står det uttryckligen i artikel 8 att Loss and Damage inte innebär kompensation.

Saknaden av en överenskommen definition av Loss and Damage innebär att olika länder kan uppfatta Loss and Damage på olika sätt. Det kan inkludera allt från resiliens, klimatanpassning, katastrofreducering och de oundvikliga förluster och skador som uppstår p.g.a. klimatförändringarna, som vi av olika anledningar inte kan anpassa oss till. Detta innebär att Loss and Damage kan uppfattas från ett rättvise-perspektiv, där en lösning kunde vara kompensation från rikt land skyldig till utsläpp till sårbart utvecklingsland utsatt för utsläppens konsekvenser. Men Loss and Damage kan också uppfattas som en mekanism som ska ”avert, minimise and address”, d.v.s. undvika och minimera risken för förluster och skador, samt tillgodose de behov som uppstår där förluster och skador inte kan undvikas. Diskussionen om klimaträttvisa går att koppla samman till det sistnämnda, medan arbete med resiliens, klimatanpassning och katastrofreducering kan kopplas ihop med ’avert and minimise’. Inom förhandlingarna har rika länder ofta pushat för att Loss and Damage ska fokusera på risk- och katastrofreducering medan utvecklingsländer och civilsamhället pushat för Loss and Damage att vidhålla fokus på klimaträttvisa. Dessa olika perspektiv och tillhörande lösningar krockar.

Vad kommer hända under dessa två veckor?

SB50 började på måndagen med en teknisk expert-dialog om teknologi för att undvika, minimera och tillgodose de behov som uppstår av förluster och skador i kustområden. Vidare så kommer förhandlingen om Loss and Damage handla om hur granskningen av WIM ska gå till samt om den tekniska rapporten om huruvida Loss and Damage ska kunna finansieras via existerande eller nya ekonomiska kanaler. Efter att ha läst rapporten som ska diskuteras, och efter att ha lyssnat på måndagens expert-dialog ser det ut som att Loss and Damage mer och mer diskuteras utifrån ett katastrof-reducerings och klimatanpassningsperspektiv. Den stora frågan som jag tror att många ställer sig är därför: Kommer Loss and Damage fortsätta vara utrymmet inom UNFCCC som diskuterar klimaträttvisa; eller har detta utrymme reducerats till ännu en mekanism som hanterar reducering av katastrofrisker?

För att kunna svara på denna fråga behöver vi noga följa utvecklingen av förhandlingen under veckan som kommer. Det är viktigt att UNFCCC har ett utrymme där rättvisefrågor kan diskuteras och därför är det viktigt att vi, tillsammans med resten av civilsamhället pushar för att utrymmet för att diskutera klimaträttvisa inte försvinner. De mest sårbara har ingen tid att förlora

Hej!

Med ett hopp i tiden på ca 3. veckor och ett byte av skribent är det nu jag, Emma, som sitter vid tangentbordet. Jag var nere den andra veckan av SB50 och följde då liksom Angelica särskilt Loss and Damage. Nu när SB50 är över finns en ny uppdatering. Så hur gick det?

Kom de fram till något på Loss and Damage? 

Under den andra veckan pågick alltså förhandlingar om hur granskningen av WIM ska se ut. Vad, mer specifikt, är det som ska utvärderas? Vilket källmaterial ska användas? Utvärderingen är planerad att hållas under COP25 alltså i december detta år i Chile. SB50 var alltså det sista mötet där länderna hade möjlighet att komma överens om hur utvärderingen skulle gå till. Om man inte skulle komma överens skulle det inte finnas några riktlinjer för hur utvärderingen skulle gå till. Så fick de ihop något? Ja! Förhandlingarna om Loss and Damage drog ut på tiden och in i det sista var det oklart om det skulle lyckas komma överens om en text. Det som händer om länderna inte lyckas komma överens är att frågan skjuts upp till nästkommande möte. Vanligtvis ses det som ett misslyckande. Det är viktigt att processen går framåt och att viktig tid inte slösas på att förhandla samma frågor om och om igen. Samtidigt är det viktigt att det man kommer överens om är bra – i vissa frågor kan inga regler vara bättre än dåliga regler.

Kom de fram till något bra?

För att vara mellanmjölkig är svaret att det både hade kunnat vara betydligt bättre men även sämre. Att de kom fram till något överhuvudtaget är viktigt för att det ska kunna ske en ordentlig utvärdering av WIM, alternativet hade ju varit inga riktlinjer överhuvudtaget. Med det sagt skilde vissa saker ut sig: 

En ljuspunkt:

• En ljuspunkt i texten är att den tydligt klargör att utvärderingen ska ta extra hänsyn till de grupper som är särskild sårbara och utsatta för Loss and Damage på grund av kön, ålder, urfolk- eller minoritetsgruppstatus eller funktionsnedsättning. Det är glädjande att de lyckas få in detta i texten då inte alla länder alltid har varit positiva till att inkludera ett genusperspektiv. I december på COP24 förnekade arabgruppen genom Kuwait helt att det skulle finnas några skillnader mellan hur män och kvinnor påverkas av Loss and Damage. 

Bakslag:

• Texten saknar en referens till FN:s klimatpanels (IPCC) rapporter som en del av det källmaterial som ska ligga till bakgrund för utvärderingen. Mest önskvärt hade  varit en direkt referens till IPCCs senaste specialrapport om 1.5 grader vilket flera länder önskade. Förhandlingstexten refererade till IPCC i större delen av förhandlingarna men försvann under slutförhandlingen. Det är såklart nedslående att länderna inte utnyttjar och lyfter upp klimatforskningen och 1.5-graders rapporten. Eftersom ett fåtal länder dessutom ville undergräva 1.5-graders rapporten i de övriga förhandlingarna (läs mer om dem här) är det extra synd att länderna gav upp referensen till IPCC 1.5-graders rapport även i WIM. 

• Det andra stora bakslaget är av en mer teknisk natur. Frågan handlar om var slutresultatet  av utvärderingen ska skickas. Just nu står det att rapporten ska skickas till “ett eller flera lämpliga organ”. Med denna mycket vaga formulering finns det en risk att utkomsten av utvärderingen inte kommer att landa på rätt ställe.  

• Det tredje och förmodligen det största bakslaget är vad som inte nämns i texten: Finansiering för Loss and Damage. För att WIM och Loss and Damage på allvar ska vara en plattform för klimaträttvisa, som Angelica skrev, måste en seriös diskussion kring finansiering upp i förhandlingsrummen. Något genombrott blev det inte på SB50. Men vi ger inte upp. Vi, de unga, och miljöorganisationerna på förhandlingarna kommer fortsätta att kämpa för denna fråga. Loss and Damage måste vara en mekanism för klimaträttvisa.