– av Adam Leckius och Emma Wikström –
Så var ännu en liten FN-konferens till ända – SB 50 i Bonn. Som enda svenska civilsamhällesorganisation (!) var vi naturligtvis på plats även andra veckan, tyvärr dock med en något decimerad delegation på två starka PUSHare. Förhoppningsvis har du läst Saras grymma sammanfattning om första veckan – om inte, gör gärna det! I denna analys bygger vi vidare på det. Vi följer vi upp de områdena samt något till, och avslutar sedan med en utblick internationellt över hur världen planerar (eller inte planerar) att lösa klimatkrisen. Det blir ett jättelångt inlägg – vi vill beskriva allt så tydligt och förståeligt som möjligt – men du har som vanligt möjlighet att scrolla upp och ner, att välja och vraka 🙂
Så bli inte skrämd! Och kom ihåg – om du har några frågor om vad som helst, om det är något som är oklart, bara kommentera! Då åker vi…

*****
När det gäller utfallet och resultatet av den här mellankonferensen, som ägde rum 17-27 juni, kan det först vara bra att påminna om vad som är syftet med dem generellt. Ländernas representanter samlas alltså på tjänstepersonsnivå i två parallella mötesforum, s k “Subsidiary Bodies” (därav SB), för att förhandla de olika frågorna utifrån sina politiska direktiv. Textförslag på alla områden förkortas till versioner som länderna kan klubba igenom, vilket sedan händer på COP ett halvår senare. Förra COP i Katowice var ett sådant möte där massor av textförslag från flera år av sessioner kokades ner till den så kallade “regelboken”.
SB-mötena kan verka obetydliga – i alla fall tycker media det, hint hint 😉 – men de är viktiga av två skäl.
- För det första: förhandlingsarbetet, dvs att förhandla fram texter som ska styra ländernas nationella politik, tar tid. Även om större beslut klubbas på COPen, där ländernas politiker är med, är det omöjligt att lösa allting då. Så, sker det färre framsteg på SB kommer det bli svårare på COP – och vice versa.
- För det andra: klimatpolitik sker inte bara på COP, utan årets alla veckor. Tvärtom nästan; på COP är ländernas positioner redan satta, och det är begränsat vad man kan göra på plats (även om man såklart kan göra en hel del). I ljuset av det är mellankonferenserna viktiga tillfällen för länderna, men också för alla civilsamhällesorganisationer som faktiskt vill vara med och påverka på riktigt, att koordinera sig och planera vägen framåt mot COP och alla övriga viktiga händelser på vägen – vilka alla i slutändan nu pekar fram mot nästa stora hållpunkt inom UNFCCC, att alla länder under år 2020 ska lämna in nya ”nationellt fastställda bidrag” (Nationally Determined Contributions, NDC).
Inom förhandlingarna sker som våra läsare vet många olika saker samtidigt 😉 Ska man förenkla och sammanfatta, en “TL;DR version”, så kan det vara typ: tekniska förhandlingar som gick blandat men sådär, som fortfarande påverkas av klassiska politiska spänningar och som sker mot bakgrund av att länderna ska lämna in nya löften om utsläppsminskningar nästa år. Men… det är lite roligare att förstå vad som faktiskt hände – därför lyfter vi fram och analyserar några saker extra här.
- Artikel 6
Den artikel som är kvar att integrera i Parisavtalets “regelbok” är den som handlar om internationella samarbetsformer, och bland annat om vilka regler som ska gälla när länder (och företag) handlar med utsläppsrätter. Den är superviktig, krånglig, och verkligen internationell klimatpolitik. Positionerna är fortfarande ganska låsta, många saker skickades vidare till SB 51, nästa session inom det förhandlingsorganet som äger rum första veckan under COP25 i Chile. Men det har rört på sig lite, och man har i alla fall enats om en gemensam förhandlingstext att arbeta med, till skillnad från två olika tidigare. Så kan framsteg se ut i förhandlingsvärlden…
Av alla tekniska detaljer som gömmer sig, finns några uppenbara problem som fortfarande inte är lösta. Ett symboliskt sådant är vad som ska hända med de utsläppsrätter/krediter/enheter som fanns i det förra avtalet, Kyotoprotokollet. Krediterna bidrar alltså till ambition genom att de köps av ett land för att finansiera utsläppsminskningar i ett annat land. De flesta länder, inklusive Sverige och EU, står för det självklara, att tidigare krediter inte ska kunna återanvändas nu och föras över till Parisavtalet rakt av. Det skulle ju innebära att ambitionen inte ökar alls, vilket är poängen med Parisavtalet! Några länder, främst Brasilien som sitter på sådana tidigare investeringar och därför har ekonomiskt intresse, blockerar däremot. Detta är en fråga som kommer “gå till ministrarna” på COP, dvs kräver politisk lösning. Vi förväntar oss då stark press på Brasilien från EU:s sida. Till exempel kan man fråga sig om språket EU använder om det nyligen beslutade handelsavtalet med Mercosur, när det gäller vikten av att värna Parisavtalet, faktiskt betyder något i verkligheten…
Vill du läsa mer om artikel 6? Då rekommenderar vi också texten från Simon Källman, som var med första veckan för Fores räkning och följde frågan noggrant. Han är grym!
Vi vill också passa på att tacka Kristian Holmberg på Energimyndigheten som vi kunde ha möte med i Bonn, och som vi har fortsatt kontakt med.
Om du är intresserad av mer detaljer när det gäller artikel 6, hör av dig 🙂
- Loss and Damage
En av de mest politiska frågorna just nu i klimatförhandlingarna är den om “skador och förluster”, på engelska “loss and damage”. Frågan handlar om hur man ska hantera de oundvikliga skador och förluster orsakade av klimatförändringar som redan nu drabbar människor runt om i världen. I sin kärna handlar det om klimaträttvisa vilket självklart gör frågan oerhört politisk. Vi har skrivit om det tidigare, så kolla gärna in det!
Denna teaser var kort (vänta bara…), därför att ett eget inlägg om Loss and damage kommer snart, inklusive vad som faktiskt hände på mötet – så som de säger på teve, stay tuned!
- Transparens
I korthet: som första veckans inlägg beskrev, var en stor del av COP24-resultatet ett nytt transparensramverk för hur länder ska rapportera in till FN-systemet. Det handlar om att rapportera allt från själva utsläppen till den finansiering som går från utvecklade länder till utvecklingsländer. Här finns det många olika saker att nämna, vi behöver inte gå in för tekniskt. De tabeller som länderna ska fylla i håller på att utformas, man kom framåt i vissa delar, och arbetet kommer att fortsätta på kommande SB-sessioner. Det är, med några undantag, ingen speciellt svår eller kontroversiell process rent politiskt (jämfört med annat…), men det är komplicerat eftersom det handlar om att länka nationella system med detta nya internationella. Exempelvis deltog vi i ett möte med EU-kommissionen och europeiska kollegor när det gäller rapportering av finansiering, där vi diskuterade hur bra EU:s system – som också håller på att förhandlas samtidigt – länkar med transparensramverket.
- Common time frames
Vad gäller de gemensamma tidsramarna för ländernas NDC:er, dvs över hur många år NDC:n ska sträcka sig, fick vi inget beslut – tvärtom ett litet steg tillbaka, textförslagen blev fler istället för färre. Alternativen är 5 eller 10 år. Från COP24 i Katowice hade vi i alla fall med oss känslan av att länderna kommit överens om att de gemensamma tidsramarna ska vara just “gemensamma”, dvs att alla ska ha samma. Det är viktigt inte minst för att åstadkomma en känsla av gemensam rörelse framåt, och kollektiv utvärdering. Vi ser naturligtvis helst att de uppdateringarna sker så ofta som möjligt, alltså 5-åriga NDC:er, för att kunna utvärdera hur det går, och om NDC:erna faktiskt är i närheten av att åstadkomma Parisavtalets mål (om max 2 graders uppvärmning och helst under – eller helt enkelt som vi jobbar för, 1,5 grader!). Nu blev det i alla fall diskussion där åsikten att tidsramarna ska kunna vara olika långa kom upp igen. Utmaningen är att trycka på globalt för ett beslut om detta, så snart som möjligt och snarare än man kanske tror behövs – annars är risken att beslutet börjar gälla efter att länder har börjat utforma sina långsiktiga planer. För vår del, när det gäller EU, tjatar vi på dem om vikten av att de också bör vara 5 år snarare än 10, vilket EU-kommissionen föredrar då det funkar bättre med deras planering – men om någon i hela världen kan justera sina byråkratiska system för klimatets bästa så borde det vara EU-kommissionen…

- IPCC
FN:s klimatpanel IPCC:s specialrapport om konsekvenserna av 1,5 graders uppvärmning, som UNFCCC själva har beställt, skulle alltså formellt tas emot av länderna. Vi minns hur detta blev en stor konflikt i Polen på COP24, när detta först kom på bordet. På grund av det fiaskot fortsatte förhandlingarna nu, under stor bevakning av alla i civilsamhället. Det var omöjligt att nå konsensus eftersom vissa länder uttryckte protester, antingen rent vetenskapsförnekande eller försök till att plocka politiska poänger. Sluttexten – för det här var sista mötet där detta kunde diskuteras – blev därför en urvattnad produkt där man artigt tackar författarna och noterar att det fanns olika åsikter i diskussionen.
Här blir det svårt. På ett sätt är det naturligtvis absurt att inte länderna bugar sig tillsammans, tackar IPCC för deras gedigna arbete och genast börjar arbeta för att omsätta rapporten i politiska målsättningar. Vi skulle kunna skrika oss hesa över detta.
Å andra sidan – det är bara några få länder som sätter sig emot. Saudiarabien är de mest destruktiva här och för talan, men det spekuleras i vilka länder som “gömmer sig” bakom dem. Dessa måste motarbetas också på andra arenor, och samtidigt hanteras diplomatiskt inom UNFCCC. Resten av länderna står i princip upp för vetenskapen, och att den aktivt ska användas som grund för kraftigt ökad ambition i NDC:erna – vilket var tanken med att lansera rapporten. Sista plenum innehöll mäktiga inslag som till exempel att EIG (Environmental Integrity Group, en liten förhandlingsgrupp bestående av Schweiz, Sydkorea och Mexiko och ett antal mindre länder) hade tryckt upp tröjor med texten “Science is not negotiable”. Men framförallt – vår intervention (hittas från tid 21:20)! Observatörsorganisationer/NGO:er grupperar sig i UNFCCC. PUSH tillhör ungdomsgruppen, YOUNGO – och tillsammans skapade vi en kraftfull intervention som fokuserade på samma budskap och på flera språk, att vetenskapen inte är förhandlingsbar!

Utöver att sätta press på de destruktiva länderna, är det också viktigt att säga att för alla oss andra ligger rapporten öppen för att användas för maximal ambitionshöjning! För att ta det mest relevanta exemplet för oss: EU var glädjande nog en av parterna som kämpade hårt för att försvara IPCC-rapporten i Bonn. Detta ska vi använda, och fortsätta trycka på EU att skapa mål som är i linje med just 1,5 graders uppvärmning (mer om det nedan)! Detta, i kombination med att sätta hårt mot hårt när det gäller Saudi och de andra som blockerar – snarare än att måla en alltför svart bild av att “världens länder inte välkomnar IPCC-rapporten”, vilket man ibland kan se när medier vill sätta kraftfulla rubriker.
- AIM
AIM står för “Arrangements for intergovernmental meetings” – dvs en agendapunkt på klimatmötet som bland annat handlar om agendapunkter på klimatmötena. Meta! En fråga som ryms inom AIM är frågan om intressekonflikter i förhandlingarna som vi jobbat med tidigare. En huvudsak som vi och andra som försökt lyfta problemet har efterfrågat är en policy för att motverka intressekonflikter, vilket finns i många andra konventioner och organisationer. Frågan är svår, men att den nu var uppe som en agendapunkt bidrog till en livlig diskussion, vilket alltid är ett bra första steg. Det finns många sätt att se på intressekonflikter i den internationella klimatpolitiken, och många saker för oss alla att jobba vidare med.
*****
Den stora världen utanför förhandlingarna
UNFCCC är och kommer vara viktigt, och vi älskar att jobba med förhandlingarna! Men när Parisavtalet går in i en ny fas, där det nu ska genomföras på nationell nivå, räcker det inte med att stirra sig blind på UNFCCC för att förstå den internationella klimatpolitiken. Det blir viktigt att blicka ut vidare, även om det är krävande. Här är några exempel på viktiga saker framöver, givetvis i form av förkortningar som vi förklarar 😉
- EU
Ekot från rådsmötet den första veckan, 20 juni, ringde fortfarande i väggarna under andra veckan. EU:s ledare misslyckades med att nå konsensus, på grund av ett litet antal östländer med Polen i spetsen. Det var en besvikelse, eftersom det kändes som att det fanns momentum för det enda rätta beslutet – att fastställa netto-nollutsläpp av växthusgaser år 2050 som del av EU:s långsiktiga strategi. Samtidigt ska man komma ihåg att flera länder gick med i den ambitiösa koalitionen som drev detta (som Sverige deltagit i från början) först samma vecka som mötet, till exempel Tyskland.
Vi ser fram emot att fortsätta jobba på EU-nivå, och för en maximalt ambitiös NDC nästa år. Utöver målet om netto-nollutsläpp till 2050 (vilket vi egentligen tycker borde vara långt tidigare, för att ge ökat utrymme för utvecklingsländer och för att EU har möjligheten att tjäna på att gå före) måste naturligtvis även ambitionen inför 2030 skruvas upp i NDC:n. Vi jobbar på som sagt – dock är det naturligtvis så att Sverige inte är ett land som blockerar ambition i EU. Därför är det väldigt kul att vi fått nya vänner i två begåvade unga polacker, Tomek och Zuzanna, som är intresserade av att starta upp en seriös ungdomsorganisation som kan få respekt från polska politiker (vilket inte är det lättaste i dagens Polen). Att stötta dem i det ser vi väldigt mycket fram emot 🙂

- G20
Världens 20 rikaste länder samlas varje år för att diskutera internationella frågor i G20-klubben. Länderna står för tre fjärdedelar av världens utsläpp och det är naturligtvis helt avgörande hur de agerar. Precis innan konferensen sammanträdde miljöministrarna. Resultatet av det mötet var ett mycket svagt dokument, en “kommuniké” som de kallar det på sitt finspråk, där fossila bränslen nämns som en självklar del av energiförsörjningen för stora delar av världen under överskådlig tid. Själva toppmötet ägde sedan rum i Osaka precis efter SB 50, och det var naturligtvis inte speciellt mycket bättre då. Värdlandet Japan är ingen förebild direkt, med stora investeringar i och subventioner till fossil energi efter Fukushima-olyckan 2011. Trump får möjlighet att skapa rubriker genom sitt avståndstagande, så när det gäller Parisavtalet är det “G19+1” som uttalar sig. Och själva slutdeklarationen från toppmötet, där klimat, energi och miljö måste trängas med andra globala frågor (paragrafer 35-38), är inte mer uppmuntrande. Man kan naturligtvis säga att det kunde varit värre – om Trump hade fått sin vilja fram hade inte ens Parisavtalet nämnts – men sluttexten skickar ändå fel signaler, och det blir fortsatt mycket viktigt att pressa på G20-länderna.
- GCF
Kortfattat: idag, 6 juli, börjar ett mycket viktigt möte – ett tre dagar långt styrelsemöte i Gröna klimatfonden (Green Climate Fund = GCF). I år ska fonden fyllas på med ny finansiering till alla dess projekt, och det är viktigt att denna påfyllnad blir så ambitiös som möjligt – finansiering är nämligen en nyckel till högre ambition i utvecklingsländer, och även om finansiering kan komma i många andra kanaler är GCF symboliskt och politiskt viktig. Vi vill också lyfta det för att Sverige har en viktig roll här som enskilt land, inte “bara” som en del av EU såsom i klimatförhandlingarna! Sverige har som en av de största givarländerna en egen fast plats i styrelsen, och vi har varit i nära kontakt med svenska representanter. Situationen är såhär: fonden har haft interna problem med beslutsfattande i styrelsen, med flera viktiga policyer som inte får konsensus pga att vissa problematiska länder lägger in sitt veto (gissa vilket vi framförallt syftar på…? det börjar med S och slutar på ett tyskt bilmärke). Detta vill vissa länder, bland andra Sverige, lösa genom röstregler för beslutsfattande när man inte lyckas uppnå konsensus. Sverige menar att högre ambition i påfyllnaden är beroende av detta. Vi hoppas att styrelsen först och främst kan lyckas få igenom de viktiga reglerna för att fonden ska fungera men att, vad som än händer, Sverige och andra givarländer också ser det stora perspektivet och bidrar ambitiöst till påfyllnaden. Vi kommer att följa mötet så noggrant vi kan! (Vill du nörda lite extra mycket, så kan du till och med följa mötet live!)
Obs: UPPDATERING! Styrelsemötet avslutades 03.30 natten till tisdag koreansk tid – och det gick bra! Frågan om beslutsfattande utan konsensus var, som många tidigare styrelsemöten, den som drog ut på tiden. Man löste det! Nu finns äntligen en procedur, inklusive röstregler. Detta har varit viktigt för utvecklade länder, och nu ser vi därför fram emot ambitiösa inbetalningar till fonden från bland annat Sverige i den kommande påfyllnaden – vi kommer i alla fall göra allt vi kan för att trycka på för det!
Utöver den punkten beslutade man också om finansiering till 10 projekt, och om flera viktiga policies. Här kan du läsa GCF:s egna sammanfattning!

- UNSG
Som vi sagt tidigare, och som många säkert vet, sammankallar FN:s generalsekreterare (UN Secretary-General = UNSG), världens högste tjänsteman, till ett speciellt klimattoppmöte i New York den 23 september. Mycket på konferensen relaterade till denna “UNSG Summit”, vilka signaler som skickas dit från Bonn och hur parterna och civilsamhället planerar att göra sig hörda på mötet. Toppmötet har egentligen ett enda syfte: att världen tillsammans ska höja ambitionsnivån så radikalt som möjligt, och att denna ambition ska leda till starkare NDC:er nästa år. Det var många som uttryckte besvikelse av att COP24 inte levererade tillräckligt när det gällde löften. De delegater vi pratat med, bland annat svenska delegater som faktiskt är genuint måna om ambition, pekar på sekvensen: de menar att fokus för COP24 var just Parisavtalets regelverk som man också beslutade om (som sagt, med undantag för artikel 6), och att ambitionsbiten ska komma just på detta kommande toppmöte. Vi håller med om att en stark regelbok är viktigt – men nu finns inga ursäkter, nu är det bara för världens länder att växla upp ambitionen kraftfullt, och presentera det i New York! Det är nämligen vad som idealiskt sett ska hända på mötet: länder ska komma dit och signalera att de kommer skicka in starka uppdaterade NDC:er. Just därför var det så olyckligt att EU:s netto-noll-2050 inte gick igenom på just rådsmötet i juni – det var det sista ordinarie mötet innan UNSG Summit. Nu blir EU:s signal rejält mycket svagare – om inte Finland som ordförandeland med hjälp av Tyskland lyckas förhandla fram något innan 23 september, vilket vi givetvis hoppas på.
Vad gör Sverige på mötet? Utöver att vara en del av EU så har vi faktiskt också, tillsammans med Indien, ansvar för ett av de nio arbetsspår som mötet innehåller: spåret om att dekarbonisera den tunga industrin, dvs göra industrin koldioxidfri. Det finns onekligen flera bra initiativ i Sverige som kan vara en del av den nödvändiga transformationen. Hybrit, initiativet inom stålindustrin om att producera CO2-fritt stål, är ett exempel som sticker ut. Vi välkomnar naturligtvis det, och konstaterar att nya initiativ som Klimatstudenterna visar att unga människor som ska ut på arbetsmarknaden inte accepterar någon annan väg framåt.
Utöver specialtoppmötet ska vi också kort nämna att klimat tas upp i flera andra delar av FN-processen i år, t.ex. på High-Level Political Forum on Sustainable Development (HLPF), där FN:s hållbarhetsmål utvärderas. Det mötet är nästa vecka! Vi kan lämna en teaser att det kanske kommer ett blogginlägg därifrån också… 😉
*****
Nu – framåt, alltid framåt!
Men med allt det sagt – nu jobbar vi vidare! Vi får se om vi kan åka till COP25 i Chile – kostnaderna och själva flygresan tar emot. Om inte, får vi förlita oss på PUSHaren Ludwig Sonesson Bengtsson som åker dit som svensk ungdomsdelegat!
Vad vi i alla fall kan göra, och vad vi alla kan göra, är att fortsätta mobilisera, barn, unga men naturligtvis alla andra också! Kring UNSG Summit kommer det vara marscher världen över, där den allra viktigaste äger rum precis innan, fredagen den 20 september (#FridaysForFuture!). Det är så otroligt viktigt att vi trycker på världens länder, innanför förhandlingarna men verkligen också utanför! Så – inspirerade av Greta är det bara att ta sig ut på gator och torg! Följ PUSH Sverige, men framförallt också Klimatsverige, Klimataktion, Klimatriksdagen och alla andra som kommunicerar ut om det, för mer info! (Och naturligtvis Greta själv! 😉 )
Allra sist vill vi avsluta med en bild från sista dagens plenum (alltså, stora formella sammanträdet där alla länderna deltar). Roger Sedin har i många år varit en viktig medlem i Sveriges delegation från Miljödepartementets sida, och nu på SB50 var han biträdande chefsförhandlare. Han är genuint engagerad och har alltid varit villig att prata öppet med oss, på förhandlingarna och utanför. Nu går Roger vidare till Naturvårdsverket för andra uppdrag än klimatförhandlingarna. Vi önskar honom all lycka till, men tycker såklart det är synd att han slutar!

Det var allt! Guldstjärna till dig som tog dig igenom hela detta inlägg!
Klimatkampen går vidare, i Sverige och världen!
/PUSH Sveriges internationella grupp
PS1. Tyckte du den här maffiga uppdateringen var värdefull, och stöttar du att PUSH åker till FN-konferenserna för att bevaka, påverka och sätta press på världens politiker och tjänstemän? Då är vi väldigt tacksamma om du överväger att bidra med en liten peng – vi jobbar hårt, men betalar allt, boende, mat och flygfri transport, ur egen ficka. Swisha Sara Nyberg på 0704-35 75 06, och märk donationen “PUSHtoSB50” så delar vi upp det mellan oss. Du behöver inte vara orolig att ditt bidrag kommer för sent, vi jobbar på för att täcka upp kostnaderna med diverse sommarjobb 😉
PS2. Det var mycket vi kunde nämnt, men inlägget blev långt nog 😉 Är du intresserad av något specifikt vad gäller internationell klimatpolitik, fler detaljer om det vi har skrivit om eller om något vi inte nämnde? Skriv! Vi brinner för att tillgängliggöra hela den internationella processen för svenska unga (och vuxna! 😉 ) – klimatkrisen är ju global, och kräver internationella lösningar och internationell #ClimateAction!

Grymt bra gjort! Fortsätt sätta stopp för arbetarna och deras CO2-utsläpp. Fråga: Hur får vi alla fattiga människor att hålla andan så de inte släpper ut CO2? Kommer ni ned till Cancun i högst på IPCCs kickoff för NWO? All hail CO2-skatt 😛 😛 Tar ni privatjettet eller bokar ni en jumbo som vanligt?
MVH ”Miljö”stoffe
GillaGilla