”Översvämningen representerar en överväldigande, destruktiv kraft som lämnar mänskligheten maktlös”

KONST. Överallt i Paris pågår just nu massa spännande sidoevent till COP21. Igår var jag i Conference of Creative Parties snygga bibliotek/cafe/bar för konstnärsamtal med fotografen Gideon Mendel som har följt översvämingskatastrofer över hela världen i åtta år.

Han har tagit porträtt på människor framför deras nu översvämmade hus, och istället för att katigorisera bilderna geografikt sorteras de från vattennivå vid knäna till…. väldigt hög vattennivå.

Mendel skriver själv: ”Översvämningen är en uråldrig metafor som återfinns i myter och legender i många kulturer. Den representerar överväldigande, destruktiv kraft som lämnar mänskligheten maktlös och tvingar oss söka flykt. När global uppvärmning skapar ökande antar extrema översvämningar varje år är det ett budskap som fortsätter att beröra.” (Fritt översatt)

Han tar också bilder på vattenlinjen. Det blir något märkligt, ödesmättat och nästan humoristiskt när vatten tar sin in på ställen som inte borde ha vatten.

 

Konstnären har en något av en absurd arbetssituation. När han hör talas om en översvämning kastar han sig på snabbaste planet dit, ivrig för ett arbetstillfälle innan vattnet sjunker undan.

Samtalsledaren, journalisten Lydia Ben Ytzhak, frågar lite skämtsamt: Så du kanske hellre vill att global uppvärmning ska fortsätta så du kan fortsätta ta bilder på det?

Vi skrattar, men nej, det vill han såklart inte. Mendel säger att för honom är barns framtid alltid viktigare än att han själv ska ha en tryggad inkomst på deras misär.

När vattnet sjunker undan är det trasiga och övergivna samhällen som står kvar. Här har Mendel hittat fotografer som blivit förstörda av vattnet och kvarlämnade när människorna har flytt.

 

Det sista tillhörde Shirley Armitage från Storbritannien. Hon sa att det var från hennes tredje misslyckade äktenskap, så hon var inte så ledsen att bli av med det.

På ett märkligt sätt berörde mig de här bilderna djupare än porträtten på människor. Kanske är det sorgligaste – att inte bara människor dör utan också minnen av vår existens raderas. Kanske kan just fåfängan att bli ihågkomna kan vara sista kolet som behövs för att väcka lust att kämpa mot klimatförändringar.

Det är hur som helst väldigt svårt att värja sig mot Gideon Mendels fotografier.

Kolla in resten programmet på Conference of Creative Parites här.