KL 21 på torsdagen samlas delgaterna och en ny text släpps. De får två och en halv timme på sig att läsa och analysera, och ska återsamlas 23.30. Kvällen fortsätter sedan med en mötesform som lät ganska effektiv: man går igenom förslaget, och när man hittar en oskiljaktighet får alla som är intresserade av den fråga gå ut till ett annat rum. De har 30-40 minuter på att emellan sig lösa frågan för att sedan komma tillbaka till gruppen och presentera sitt förslag. Såhär kommer man att fortsätta genom hela texten, genom hela natten, tills man har ett nytt förlag. Mötena är stängda.
Saker att uppmärksamma i det nya förslaget:
- Gradmålet. Av de tre alternativ som varit aktuella har man har valt mittenalternativet, att målet är max två grader men som ändå nämner 1,5. Om man tänker på var vi var för en vecka sen är det en stor framgång. Miljörörelsen har lyckats etablera 1,5 som det viktigaste målet även om det inte står i avtalet. När vi nu ska göra nationell klimatpolitik av detta kommer rörelsen mot 1,5 att ha varit avgörande.
- Loss and damage. USA verkar ha fått med en riktig luring. Det finns två alternativ att välja mellan. Alternativ 1 är en väldigt kort artikel som i princip inte säger någonting. Alternativ 2 har lite mer substans men avslutas med ”does not involve or provide a basis for liability or compensation”. Man tar alltså inte bara ansvar, man lovar aktivt att ALDRIG vara ansvarig för de skador man orsaker.I alternativ två finns skrivningar om CBDR (common but diffrencieted responsibility) men utan en tydlig differentiering (vem som ska göra vad), så det betyder i princip som i dagsläget: när en klimatrelaterad naturkatastrof sker i ett fattigt land hjälper vi till ifall vi har lust. Men bara utifrån premissen att vi kan det för att vi är utvecklade, inte att vi har skyldighet eftersom vi faktiskt är ANSVARIGA för skadorna. Det är en stor skillnad.Så de fattiga länderna sitter i en rävsax där alla alternativen är en förlust och ungefär lika med bussines as usual.
Men! Man ska komma ihåg att trots allt så är det en enorm vinst att loss and damage över huvud taget nämns och har en egen artikel. Klimatförhandlingarna är långsamma processer och det här är ett första steg för att så småningom kunna knyta det till mer ansvar och finansiering.
- Det har varit mycket snack om hur vi kan höja ambitionerna från Parisavtalet, både innan avtalet börjar gälla 2020 men också under perioden det gäller, 2020-2030. De här mekanismerna för att skala upp ambitionerna är försvagade. 2019 kommer man att se över utsläppen, men utan möjlighet att skala upp. Nästa möjlighet att skala upp är 2023, som då börjar gälla tidigast 2025. Så innan dess ser det inte ut att finnas sätt att höja ambitionerna i avtalet.
- Avsnittet om utsläppsminskningar verkar innehålla starkt språk om att värna naturens integritet, transparens, tillförlitlighet och undvika att dubbelräkna utsläpp. Bra!
- Inom finanser ligger ett golv på 100 miljarder USD, som inte är så mycket att hurra över i en drömvärld men i en realistisk värld ändå någonting bra.
Nätternas förhandlingar verkar inte ha nått några stora framgångar och nästa textförslag, som troligtvis blir den sista, ska presenteras lördag förmiddag.
Under hela tiden på COP är man medveten om att vi kommer att behöva släppa viktiga frågor och vi kommer under processens gång att bli väldigt besvikna. Men när man till slut har ett textförslag framför sig är det svårt att hålla sin diplomatiska sida och inte slita av sig håret i frustration.
Då får vi tänka på vad vi vill ha det här avtalet till. Kommer det att vara nog för att rädda världen och få alla att må bra? Nej, och det hade ingen några föreställningar om att det skulle. Men att det skulle vara tillräckligt för att vara något att skriva upp ambitionerna från, ta spjärn mot, och hålla nationella regeringar ansvariga för? Ja. Och det kan fortfarande ske! Avtalet är ingenting i sig självt, men som ett verktyg för att få fram ambitiös och kraftfull nationell politik har det absolut fortfarande bäring.
Oavsett hur den blir kommer vi att på alla sätt möjliga fortsätta kämpa för klimaträttvisa i lång tid framöver. Let’s do it.
Hur ser uppföljningsmöjligheterna ut? Kan miljösynder beivras?
(Och hur gör Saudiarabien och andra som tidigare varit motspänstiga nu när texterna gås igenom? Vet vi något om det?)
GillaGilla