Sverige to COP23

 

 

Första dagen på COP. Ett underbart kaos. En sparad karamell är en kort rapport från det möte med civilsamhället som vi återigen blev inbjudna till innan resan, och som Isabelle och Adam gick på. Eller, som de har kallat det nu senast, ett ”avstämningsmöte” inför COP. Smart namnbyte, för det var inte bara civilsamhället som var där, i alla fall inte om man menar NGOs/”miljörörelsen” – med på mötet var även ett antal branschorganisationer och enskilda företag. Deras medverkan i klimatarbetet, eller snarare klimatpolitiken, är ett laddat ämne i sig, som vi kommer att återkomma till.

Flag-Pins-Fiji-Sweden
Sweden ❤ Fiji

Men det var hursomhelst ett intressant möte. Vilka är då Sveriges prioriteringar inför COP23? Flera av dem har vi nämnt i tidigare inlägg på det här temat, men som min gamla fysiklärare alltid sa: upprepning är kunskapens moder… Här är några av de viktigaste (inklusive reflektioner från PUSH, vilka vi återkommer till i andra inlägg):

Regelboken: det här smått nördiga men väldigt viktiga området, om de teknikaliteter som måste redas ut för att processen kring Parisavtalet ska fungera (läs mer av Madeleine här), är något som Sverige är måna om. Framförallt kanske hur översynsmekanismen utformas, dvs den som ska vägleda länderna i att bli skala upp sitt klimatarbete, men även till exempel transparent rapportering in till FN. De måste bli klara så fort som möjligt för att arbetet ska kunna sätta igång, och absolut till nästa COP, som ju innehåller den viktiga Talanoadialogen. Därför vill Sverige vara så konstruktiva man kan här. Vi stöttar det, vill trycka på för maximal klimathänsyn, och kräver att Sverige är noga med detaljerna i känsliga artiklar – inte minst ställen som kan vara känsliga för fossilindustrins inblandning, t.ex. när det handlar om diskussioner om ”hur marknadsbaserade mekanismer kan designas mest effektivt för att kombinera tillväxt och utsläppsminskningar”… Ni hör – det finns potential för fossil-lobbying. Det ska vi hålla ögonen på!

”Pacific COP” + havsfrågor: Sverige och Fiji ”go way back”. Den fina relationen sträcker sig sannolikt delvis tillbaka till det historiska Parismötet 2015, då Åsa Romson som klimat- och miljöminister spelade en viktig roll i förhandlingarna. Hon agerade medlare i anpassningsfrågorna, och ofta var tydlig med sitt stöd till sårbara önationer (FN-lingot: SIDS, Small Island Developing States). Som Fiji. Detta har sedan fortsatt, nu senast via den stora havskonferensen i New York i juni, som de bägge länderna ordnade tillsammans. Det finns alltså ett momentum här, både vad gäller samarbetet med Fiji och att trycka på vikten i att detta är det första ”stillahavs-COPet” (alla svenska översättningar blir inte så bra..), samt att lyfta havsfrågorna och den väldigt tydliga kopplingen till klimatet (havsnivåhöjningar, försurning, orkaner som slår mot kustnära områden, etc etc). Detta är därför viktiga frågor för Sverige.

Åtgärdsagendan: på engelska och FN:ska – Global Climate Action Agenda (GCAA) eller varför inte Marrakech Partnership for Global Climate Action (MP-GCA). Fina namn och förkortningar för ett fenomen som kan verka något luddigt, men som i praktiken innefattar, typ, allt annat som inte är själva förhandlingarna, utan som handlar om att implementera avtalet. Alla områden i den nödvändiga omställningen där det är viktigt att integrera ett klimatperspektiv. Det som händer inom åtgärdsagendan, all ”climate action”, ska sedan kunna tjäna som påtryckande kraft och inspiration in i förhandlingarna, och leda till ökad ambition hos parterna att höja sina mål. Sverige vill använda detta på bästa sätt, för att uppnå bästa möjliga klimatarbete även mellan COPsen. Här vill vi också bidra så mycket vi kan, eftersom en del i åtgärdsagendan är att engagera och utbilda det civila samhället, inte minst ungdomar.

PS. Övrigt: mötet började med en redogörelse för de senaste händelserna i EU-politiken, vilket kan sammanfattas (likt vårt tidigare inlägg) med att det… inte går tillräckligt bra. Ambitionen är för låg, och de invecklade politiska processerna tar för små steg. För att COPpla det (kan inte sluta!! hjälp mig) till förhandlingarna, sades det på mötet, är det i alla fall politiskt viktigt att peka på att EU är enat. Igen, även om det man har enats om inte räcker till. Jobbig situation tycker vi givetvis, men ibland får man vara pragmatisk – samtidigt som vi tar alla möjligheter vi får att jobba för ökade ambitioner internt i EU.

sarekbildtrevandrare350.jpg
”Svensker på tur”. Ja, vi tog givetvis omvägen via Sarek. 

Reflektioner

I FN-rummet agerar Sverige generellt och oftast relativt bra, det är inget att hymla med (även om det är lite tråkigt med beröm). Sverige är en av de största givarna till Gröna klimatfonden (GCF), har ett ambitiöst nationellt klimatpolitiskt ramverk som kan vara en förebild, vill ha en god relation och dialog med oss i civilsamhället. Som sagt: relativt bra. Och det bra som görs i ett land, måste användas som inspiration och förebild, aka ”best practice”, till andra länder och deras klimatarbete. Med det sagt, finns det naturligtvis alltid saker att lyfta upp. (Och obs: inrikespolitiken lämnar vi av platsskäl 😉 )

Vi vill att Sverige använder alla möjligheter man har, och i vissa sammanhang ser vi att det finns mycket kvar. Ett kort exempel är utvecklingsbankerna, som ska vara en viktig del i klimatomställningen i utvecklingsländer men vars finansiella kapital oacceptabelt nog fortfarande innefattar alldeles för mycket fossilt. Sverige som har en bra ställning i dessa sammanhang, och till och med innehar styrelseposter, har ett klart ansvar i att skifta om dessa stora finansiella flöden. Ett annat exempel är konsumtionsutsläppen, som glider under radarn när utsläppen i FN räknas territoriellt. Utsläppen kan därmed ”flyttas utomlands”, när vi konsumerar varor som producerats utomlands – inklusive de utsläpp som gjordes i produktionen. Det här är en utmaning för alla utvecklade länder, som vi måste ta tag i om vi ska behålla trovärdigheten.

PUSH Sverige kan kortfattat både vara en samarbetspartner till svenska delegationen i klimatarbetet när det behövs, och ett horn i sidan när det behövs. Vi är konstruktiva, och kritiska. Båda de egenskaperna kommer vi få användning för, när vi nu tar oss an COP23. Sverige måste fortsätta sikta på att vara en av ledarna i den internationella klimatpolitiken – och vi kommer göra allt vi kan för att trycka på för det.

Kärlek,

Adam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: