Loss and Damage – klimaträttvisa på sin spets

– av Emma Wikström –

Hallå!

Nu närmar sig COP24 med stormsteg. På söndag (2/12) drar klimatmötet igång och världens länder samlas för att avgöra Parisavtalets styrka. Kommer de att komma överens och bli klara med de tekniska aspekterna kring hur Parisavtalet egentligen ska implementeras, den så kallade Regelboken? Hur väl kommer mänskliga rättigheter däribland ursprungsbefolkningars rättigheter och jämställdhetsperspektiv att inkluderas? Vilken plats kommer Loss and Damage, på svenska Förluster och Skador, att få? Det finns många frågor inför COP24. Jag tänkte här skriva om Loss and Damage.

Mitigation, Adaptation och Loss and Damage – hur hänger de ihop?

Loss and Damage roll och plats i klimatförhandlingarna förstås bäst i relation till två andra nyckelbegrepp: Mitigation (utsläppsbegränsningar) och Adaptation (klimatanpassning). 

För att komma till rätta med klimatkrisen har huvudfokus på förhandlingarna länge legat på mitigation. Vi måste nolla världens utsläpp till 2050 för att ha någon chans att hamna i närheten av de 1,5-2 grader som Parisavtalet satt upp som mål. Det är därför naturligt att stort fokus ligger på just utsläppsbegränsningar.

Senare i klimatförhandlingarnas historia växte även klimatanpassning upp som en viktig fråga. Allt fler lyfte upp det faktum att hur mycket vi än minskar våra utsläpp kommer vi att behöva anpassa våra samhällen till de klimatförändringar som redan sker och kommer att ske på grund av tidigare utsläpp. Anpassningsfrågan hade tidigare varit i princip tabubelagd. Den sågs av många som en distraktion från den viktigaste frågan om utsläppsbegränsningar. Idag är klimatanpassning väl integrerat i förhandlingsarbetet och ses som en oundviklig fråga.

Om klimatanpassning är det vi tvingas ägna oss åt när vi inte lyckas minska utsläppen tillräckligt, är stöd åt Loss and Damage det vi tvingas ägna oss åt när vi inte lyckas klimatanpassa världen tillräckligt. Loss and Damage refererar till de skador eller förluster som uppkommer på grund av klimatförändringar. Exempel på sådana förluster och skador kan vara dödsoffer, förlust av hem och egendom, skadad infrastruktur till följd av t.ex. naturkatastrofer eller havsnivåhöjning.

Om anpassning sågs som en distraktion från utsläppsbegränsningar, ses Loss and Damage som möjligtvis en ännu större sådan. Frågan har dock funnit en plats inom förhandlingarna de senaste åren efter påtryckningar från sårbara länder som lågt liggande ö-nationer (Mer om detta här!). Jämfört med andra frågor får Loss and Damage fortfarande lite utrymme på konferenserna och många länder arbetar aktivt för att det ska förbli så.

Läget för Loss and Damage inför COP24

I Parisavtalet behandlas Loss and Damage i en helt egen artikel, nr. 8, och länderna kom där överens om att “enhance understanding, action and support … with respect to loss and damage”. Nu på COP24 är en viktig fråga hur den här ambitionen kommer att integreras i den så kallade Regelboken (de tekniska aspekterna av Parisavtalet, läs om Regelboken här!). I det 307 sidor långa utkastet till Regelboken finns Loss and Damage med på de flesta ställen som en Loss and Damage-kämpe kan önska. Frågan inkluderas i utkastet i den globala översynsmekanismen global stocktake (Läs om den här!), teknologi och kanske allra viktigast, i frågan om finansiering! Om Loss and Damage får stå kvar under finansiering skulle det innebära att länder utöver rapportering om vilket stöd de planerar ge till utsläppsbegränsningar och klimatanpassning även skulle behöva rapportera om stöd till Loss and Damage. Ekonomiskt stöd skulle innebära rent bistånd vilket många av de rikare länderna inte är taggade på, alls. 

Dessutom, utkastet är fortfarande bara ett utkast. Bara för att orden Loss and Damage nu står med på flera platser behöver det inte betyda att de står kvar där efter COP24. Redan nu står de inom parenteser på flera av de viktigare ställena. Vad som händer med parenteserna och med frågan får vi se på COP.

Klimaträttvisa!?

Frågan om Loss and Damage ställer principen om klimaträttvisa på sin spets. Det är de rika, “utvecklade” länderna som har det historiska ansvaret för klimatförändringarna. Dessa länder är ofta betydligt mindre sårbara för klimatförändringar då de, bland annat med sin ekonomiska kapacitet, har bättre möjlighet till klimatanpassning. Å andra sidan har vi fattigare “utvecklingsländer” som inte alls i samma utsträckning bidragit till klimatförändringarna, och som dessutom är mer sårbara. Orättvisan blir uppenbar. Hur ska denna klimatorättvisa hanteras, samtidigt som det är tydligt att det är hela världen som behöver ställa om, och det fort?

Frågan om “utvecklade” respektive “utvecklingsländers” ansvar i att framåt lösa och hantera klimatkrisen är en av de kontinuerliga knäckfrågorna i förhandlingarna. Att världen inte rättvisande kan delas upp i dessa två kategorier gör det inte lättare. Den förenklade uppdelningen som görs på förhandlingarna kan bidra till ökad polarisering och minskad samarbetsvilja som i sin tur kan sinka förhandlingarna. Samtidigt är en uppdelning central för att klimaträttvisa ska kunna utkrävas. Att Loss and Damage lyfter upp detta känsliga ämne gör den därför svår men också otroligt viktig. Frågan måste diskuteras för att kunna lösas. Förhoppningsvis tar länderna möjligheten på COP24.

/Emma Wikström