– Av Madeleine Norman –
Under COP23 FijiBonn presenterade det fijianska presidentskapet tre åtaganden, Ocean Pathways, Talanoadialogen som vi i PUSH verkligen gillar samt Koronivia Joint work on Agriculture. Efter att ha varit på en delegationsmötesmaraton med japanska, norska och EUs delegationer* (phew det var en lång förmiddag) har jag fått en bra bild av Koronivia och vart vi är på väg någonstans.
*Många har undrat hur man får tillgång till olika delegationer och möten, jag får det via främst två kanaler. Det ena är via Climate Action Network som är de bästa av de bästa bland klimataktivister – här har vi proffsen helt enkelt. Sen har vi YOUNGO som är de som ger oss möjlighet att närvara vid COP. Här jobbar man i olika arbetsgrupper och det är via jordbruksgruppen som jag fick tillgång till dessa delegationsmöten.
Vad är Koronivia?
Koronivia är döpt efter Fijis enda forskningsstation som fokuserar på jordbruksfrågor. Koronivia handlar om matsäkerhet, vattenfrågor och djurhållning. I förhandlingarna ska följande saker bestämmas (sorry för tråkig politikerlingo):
- Hur och vad man ska implementera de sk modalities som berör jordbruk
- Utvärdera de för-och nackdelar olika metoder har för adaptation (anpassning) och resiliens (motståndskraft)
- Förbättring av jordkvalité, kol och kväve i marken och integrera jordbruken med tillhörande system, exempelvis vattenhushållning
- Förbättring av användning av näringsämnen och gödsling – det ska bli mer hållbart
- Förbättring kring djurskötsel och djurhållning för kött och mjölkproduktion
- Matsäkerhet och det socioekonomiska perspektivet ska integreras i arbetet
Vart är vi någonstans?
Idag är det ett år sen Koronivia antogs. De var enorm framgång för jordbruksfrågorna under Parisavtalet då det under flera år varit en icke-transparent sengångare då inget hände men Fiji kom till räddning och satte eld i baken på denna sengångare och BAAM – Koronivia blev född! Under mötet i våras antogs det en såkallad Roadmap of the Koronivia Joint Work of Agriculture (KJWA) – en plan för hur man ska komma till rätta med den aggressiva omställningen av jordbruket som måste ske inom ett årtionde. Denna arbetsplattform är förövrigt ett bra exempel på hur klimatförhandlingarna kommer te sig de nästkommande åren. Klimatförändringarna har tvingat länder till att arbeta snabbt med denna fråga – det krävs en otrolig snabb omställning annars är det försent. Då jordbruksfrågorna är så viktiga så jobbar alla delar av UNFCCC med dessa frågor, därav namnet The Koronivia Joint Work on Agriculture. Uttalat är också att alla aktörer ska ta in och lyssna på civilsamhället och experter för att nå en förståelse för sårbarheten i jordbruksfrågorna. Här kommer transparens in i bilden igen alltså. CAN har föreslagit att civilsamhället ska få möjlighet att skicka in submissions till KJWA – ungefär som våra Talanoadialoger gick till.
Ber om ursäkt för den dåliga mobilbilden men detta var en otroligt bra överblick på KJWA Roadmap – ping till UNFCCC att lägga ut den online! I brist på submissions, just nu samlar länder in åsikter i såkallade work shops och lägger fram förslag för de andra länderna att rösta om. Därför fick jag chansen att träffa lite olika länder och fråga dom om deras syn på jordbruk och vad de vill.
Vart vill vi komma?
Jag börjar detta stycke med att säga att Nya Zeeland har föreslagit att särskilja djurhållning från resterande jordbruksfrågor. Höjda ögonbryn får man verkligen med tanke på att de är väldigt stora köttproducenter – kan det finnas en baktanke måhända?
Det verkar de andra länderna jag pratade med anse. EU (EU pratar som en röst) var mycket noga med att poängtera att de vill långsamt följa planen ovan, ta stöd av forskning i allt de säger och gör och ABSOLUT INTE följa Nya Zeelands förslag. I slutändan vill de se ett KJWA som tar hänsyn till de små böndernas förhållanden – ett såkallat bottom-up approach. Fina ord – får se om det blir lika fina handlingar.
Japan och Norge däremot – där blir jag oroad. De jag träffade från japanska delegationen visste ingenting, utan kom till oss för att fråga vad de skulle tycka. Ny på posten får man hoppas och att de faktiskt utvecklar en egen ståndpunkt med hänsyn till jordbruksfrågan. Norge oroar av en annan anledning. I princip vill de inte ha civilsamhällets inflytande i KJWA. Fördelen är att även de är emot Nya Zeeland – hoppas det inte går igenom.
I slutändan så är det meningen att KJWA ska vara väl integrerad i alla delar av samhället. Jordbruksmarken är tätt sammankopplat till kvinnors rättigheter då de flesta bönder i världen är kvinnor, till matsäkerhet då klimatförändringarna kommer göra att mindre mat produceras och till allas våras överlevnad. Det är bra att KJWA diskuteras separat och integreras i alla delar av Parisavtalet men det är oroande att det inte kommer komma med i regelboken som bestäms nu under COP24 och i förlängningen ländernas NDCer. Det kommer krävas ett separat rapporteringssystem för länderna för att följa upp vad som händer i jordbruk och detta kommer slå mest på resursfattiga länder.
