Första veckan på klimatkonferensen – vad som hände!

– av Sara Nyberg –

Eftersom vi denna vecka på SB50 inte har varit lika många som under tidigare klimatkonferenser, så har vi inte kunnat följa alla förhandlingsområden. Men: Vi har försökt få lite koll genom mötena med YOUNGO, CAN (Climate Action Network) och de eminenta journalisterna i Climate Tracker och tänkte här ge er en kort överblick över vad som har hänt inom de viktigaste områdena som diskuterats denna vecka:

Artikel 6 i Parisavtalet – sälja och köpa utsläppsenheter

 Denna agendapunkt är väldigt teknisk och komplicerad och det är flera olika underartiklar som diskuteras men jag ska göra mitt bästa för att förklara grunderna. Detta är en av punkterna som inte blev beslutad om i Katowice under COP24, men förhoppningen är att parterna ska komma överens till COP25 i december detta år.

·   Artikel 6.2 handlar om att om ett land minskar utsläppen mer än vad de har sagt att de ska göra, så kan de sälja utsläppsenheter till andra länder som det inte gått lika bra för att minska utsläppen.

·   Artikel 6.4 handlar om att ett land (t.ex. Spanien) betalar för ett utsläppsminskningsprojekt (t.ex. solceller) i ett annat land (t.ex. Egypten), så ska Spanien kunna räkna in denna utsläppsminskning till sin egen utsläppsinventering – inte Egypten.

·   Artikel 6.8 handlar om aktiviteter som inte relaterar till någon koldioxidmarknad (”non-market approaches”)

Parterna är fortfarande inte överens, så det är fortfarande oklart bland annat om vilka enheter som ska användas, hur utsläpp från transporter ska räknas och hur utsläppsminskningar från naturliga källor som skogar ska räknas. 

Vi får se hur det går de sista dagarna – vi bryr oss hur som helst om att reglerna skyddar klimatambition så mycket som möjligt, och undviker risken för att det fuskas med räkningen och rapporteringen av olika delar i systemet. Och även om det absolut helst ska vara klart till COP25 så att systemet kan börja användas, så kan det ibland vara så att inga regler är bättre än dåliga regler, tills man lyckats förbättra dem tillräckligt…

Transparens

Enligt transparensramverket från COP24 ska parterna rapportera om vad de gör inom klimatområdet – för att det ska vara jämförbart mellan olika länder, så är det bra om de skapar gemensamma tabeller med samma format (”common tabular format”, CTF). Det finns tabeller från tidigare liknande struktur att utgå ifrån, så det är inte själva tabellutformandet som är problemet, utan mer att det är svårt att fylla i vissa tabeller. På grund av flexibilitetsmekanismen (alla länder har inte samma kapacitet att samla in statistik och data, eller samma ansvar) så måste parterna komma överens om vilka delar av tabellerna som ska vara obligatoriska för alla, och vilka som är frivilliga för utvecklingsländer.

IPCC-rapporten

Under COP24 i december ville de flesta välkomna IPCC:s specialrapport om 1.5 graders uppvärmning – men en del länder (läs: Saudiarabien, USA, Ryssland och Kuwait) satte sig emot och ville bara ”notera” den. Saudiarabien anser att det inte finns tillräckligt mycket vetenskap om klimatet, så de själva föreslår formuleringar som att kunskapsluckor inom vetenskapen behöver fyllas i. Eftersom parterna inte kunde komma överens under COP24, så fortsatte diskussionerna denna vecka i Bonn. Parterna kom med ett nytt formuleringsförslag, som Saudiarabien kanske hade gått med på (det stod något om att vetenskapen just håller på att utvecklas (“is emerging”)) – men då klagade Saudi naturligtvis på att de inte kände sig inkluderade i just de diskussionerna… Läget om IPCC – det vill säga, om FN ens ska kunna säga att de tydligt välkomnar sin egen rapport som vägledande för att lösa klimatproblemet (!) – är fortfarande oklart in i andra veckan.

Gemensamma tidsramar (Common time frames)

Enligt Parisavtalet ska parterna skicka in (uppdaterade) nationella åtaganden var femte år, som beskriver hur mycket de ska minska utsläppen med, till när, och eventuellt vad de ska göra för klimatanpassning. För att kunna jämföra åtagandena, så vill länderna skapa gemensamma tidsramar för genomförandet av dem. Till exempel: vill vi att alla länderna ska skriva hur mycket de ämnar minska utsläppen med från 2020 till 2025 (5 år) – eller till 2030 (10 år)? Det är enklare och mer dynamiskt med 5-årig tidshorisont, eftersom mycket kan ändras på 10 år, men andra länder (bl.a. vissa inom EU) yrkar för 10-årig tidshorisont för att EU har mer långsiktig planering.

Utöver dessa har det också skett formella förhandlingar och mer informella diskussioner och workshops om kopplingarna mellan klimat och jämställdhetsfrågor, respektive jordbruk. Parterna (typ länderna) har också diskuterat en utvärdering av det långsiktiga klimatmålet under klimatkonventionen.

Vi hoppas att vi har kunnat förklara de olika områdena någorlunda förklarligt! Om inte, så är det bara att kommentera inlägget nedan eller maila oss på internationell@pushsverige.se. Vi vill också tipsa om att kika in vår ordlista – se huvudmenyn! Kom ihåg att följa oss på PUSH Sveriges facebook, Twitter och Instagram för snabbare uppdateringar 😉

Slutligen vill jag också skriva att vi betalar resa och boende helt ur egen ficka, så vi skulle uppskatta otroligt mycket om du vill stödja oss genom att skänka oss pengar! I så fall kan du swisha valfritt belopp till 070-4357506 (Sara Nyberg), som kommer dela upp allt vi har fått in jämnt mellan oss. Kommentera gärna donationen med PUSHtoSB50. Stort tack!