Intressekonflikt eller ointresse av konflikt?

Frågan om intressekonflikter lyftes redan i våras, på intersessionsmötet i maj. Då hölls det en workshop kring hur ”Non-party stakeholders” ska inkluderas i förhandlingarna inom UNFCCC, som ni kan läsa om här. ”Non-party stakeholders” är de parter i förhandlingarna som inte är nationer. Detta inkluderar, Youngo, Bingo, Ringo osv, alltså utskotten för ungdomsorganisationer, Business & Industry NGOs, Research NGOs med mera.

Vår principiella ståndpunkt inom PUSH Sverige är att de parter som representerar fossilindustrins intressen, inte ska få ta plats vid förhandlingsbordet. Detta på grund av de uppenbara intressekonflikterna. Jag, Ahmed, tillsammans med Adam i delegationen och Anton från Tyskland, samt Océane och David från Swiss youth for climate, har under hela veckan arbetat i Youngo’s arbetsgrupp kring intressekonflikter; COI WG (Conflict of Interest Working Group). Hela tisdagen satt vi och arbetade på ett statement som skulle läsas upp på den ”öppna konsultationen” dagen efter, om hur non-party stakeholders ska inkluderas, å hela Youngo’s vägnar. Vi fem satt uppe till ungefär 03.30 på natten för att få klart det. Skypesamtal och bollande fram och tillbaka. Den natten blev det drygt 3,5 timmes sömn, men vad gör en inte för planeten och vår framtida existens?

Väl på morgonen så behövde vårt statement godkännas av resterande Youngo, eftersom det skulle ske i utskottets namn. Till allas vår förvåning blev det blockat. Alltså en (1!) individ la en sorts veto-röst för att få uttalandet stoppat. Delegaten från Sri Lanka drog sina argument till varför vi inte fick uttala oss om intressekonflikter. Och helt plötsligt så uppstod enormt mycket drama!

Vid en blockering så går processen till på så sätt att de som är för och de som är emot, sätter sig ner tills ett konsensus nås. Och vid det här laget var det väldigt bråttom. Vi hade inte bara bråttom att få det godkänt, vi hade bara 2 timmar på oss att förberedda oss för att ta oss till lokalen (som låg i den andra zonen, ca 20 min buss bort), ta oss igenom säkerhetskontrollen, som för övrigt är en jäkla pärs med nya regler beroende på vem som visiterar, hitta lokalen i den labyrint av lokaler, ta plats vid bordet osv. Delegaten från Sri Lanka var dock helt ovillig att lyssna på oss. Oavsett vad vi sa, oavsett hur vi sa det, så var han inte intresserad av en kompromiss. Han ville helt enkelt inte att vi skulle ta upp det. Vilka intressen representerade han? Var det en intressekonflikt som vi bevittnade inom vårt eget utskott? Tankarna flög runt i huvudet medan vi, 13 personer, diskuterade för att komma fram till ett konsensus. Där och då, kändes det otroligt hopplöst.

Jag, som efter 25 minuter in i diskussionen inte hade uttalat mig, fick då ett utbrott. Ett av argumenten som delegaten använde till blockeringen, var att ”vår framtid ser positiv ut ändå”. Ett annat var att om vi tar upp det så kan det riskera inkluderandet av unga i processen. Delegaten, som inte var med vid intersessionen i maj och bevittnade hur frågan togs upp på agendan, menade att han istället följde konferensen online och att den inte alls togs upp då. ”Vi kan inte stänga ut hela Bingo”, ”Vi måste ha transparens”, var andra argument som användes. Inget av det vi tog upp i vårt statement säger att Bingo ska exkluderas. Det handlar snarare om att de som har intressen som går emot målen och ambitionerna i Parisavtalet, inte ska få tillgång till förhandlingarna. Det ena utesluter inte det andra. Några av oss började då röra oss mot den andra zonen i och med att vi hade knappt med tid, samt att vi ville följa konsultationen ändå. Vi hade i princip gett upp.

När vi står i kön för att få komma in i rummet, från ingenstans, får vi ett meddelande att en i vår arbetsgrupp, som inte var med på morgonen och bevittnade oppositionen, hade stött på delegaten från Sri Lanka och kommit överens om att skriva om vårt statement. Till en mildare ton. Vi valde att gå med på detta och såg fram emot att ändå få yttra oss och bl.a lyfta upp frågan om en obligatoriskt representation av ungdomsdelegater i varje nations delegation. Den biten fick vi behålla då han ej motsatte sig den punkten.

Väl inne i förhandlingsrummet tar vi plats bland åhörarna för att lyssna klart den pågående konsultationen om NDC’s, innan nästa session skulle ta start, den om ”non-party stakeholders”. Minuterna innan nästa session börjar, är lite av en dimma för mig, men fort går det innan jag helt plötsligt finner mig själv sittandes vid förhandlingsbordet med ett statement som inte alls var i linje med det som vi ville ta upp. Snabba beslut krävdes, och efter en snabb konsultation med ordförandeskapet i Youngo, kom det fram att de inte heller upplevde processen som demokratisk. Det skulle i princip kunna innebära att en individ kan blocka en hel fråga, säg Gender & Womens Right, i hela utskottet. Det ska inte få gå till på så sätt. Därav så valde vi att bortse från det nya (mildare) uttalandet och istället köra på som vi planerat ursprungligen, med uttalandet som blockerats.

Riktigt riktigt trött, sitter jag där vid förhandlingsbordet tillsammans med 80 andra parter, 2 representanter från varje part, EU, Bingo, AOSIS (Alliance of Small Island States), USA, Guatemala (som satt brevid mig), Saudiarabien, IPO (Indigineous Peoples’ Organizations) och så vidare. Riktigt stora ”players” så att säga. Om jag kände någon press? DET KAN NI GE ER FAN PÅ! Tror seriöst aldrig att jag varit så nervös. Innan jag gick in i rummet var jag tvungen att spy. Jag kände världens börda på mina axlar. Om jag inte fick till det rätt nu, så kan Parisavtalet falla på det. Tillåter vi företag med intressen i den fossila industrin att ta plats, som har så tydliga motsättningar mot vart vi vill komma, hur ska vi då någonsin kunna nå målen i avtalet? Ska fossilindustrin fortsätta få exploatera vår planet för den enkla anledningen av tillväxt och vinst?

Sessionen tog sin utgångspunkt i tre frågor:

1. As regards of the SBI conclusions for the presiding officers to increase opportunities for admitted observer organisations to make interventions, given the challenging time constraints in plenaries contact groups, what are innovative ways to increase such opportunities?

2. As regards to the SBI conclusion on making greater use of inputs by non-Party stakeholders in workshops and technical meetings, as well as through submissions, what should the next step be throughout 2018 for parties to make greater use of such inputs.

3. What are good practices from other UN processes? How can they be applied in the UNFCCC?

Varje talare ska alltså försöka besvara dessa frågor så gott de kan i sitt uttalande. Allt utanför skulle stoppas fick vi rapporter om. Innan jag talade fick Venezuela, EU, Kina, ENGO (Environmental NGO) och Bingo yttra sig. Och de sa blandade saker. Intressekonfliktsfrågan lyftes upp av Venezuela så frågan var redan på bordet, när det nu väl var min tur. Vad jag sa? Det kan du läsa här.

Efter mitt tal så uttalande sig facilitatorn, medan han tittade på mig, om att hans dotter brukar säga som oss, att hon tillhör lösningen medans hans generation tillhör problemet. Ursprungsbefolkningarna och andra parter fortsatte sedan med sina uttalanden. Frågan om intressekonflikter lyftes upp ytterligare några gånger, så nu låg det bra med press.
Presidentskapet citerade sedan mig precis innan hela sessionen var slut genom att säga att ”today’s system is better than yesterday’s, we must ensure that tomorrow’s is better than today’s.”

Efter hela sessionen blev jag närmad av presidentskapet Fiji’s chefsförhandlare som gav sig sitt kort och bad mig kontakta henne. Alltså förstår ni? CHEFSFÖRHANDLAREN!!!!!! :O Helt absurt stort. Det var ett erkännande som jag inte riktigt kunde greppa. Jag var helt upprymd och höll inne på en hemlighet som jag bara ville skrika ut. Snabbt sprang jag till de andra i arbetsgruppen som var närvarande i rummet och kramade om dem och bestämde att vi skulle ses utanför. På vägen ut blev vi erbjudna att dricka en dryck som används vid traditionell Talanoa i Fiji. Den är gjord på en massa konstiga örter från ön och det sas att om vi drack den så skulle vi bli euforiska och lugna. Den smakade lakritsrot fast mycket äckligare. Jag fick mest ont i magen och kallsvettades.

David Tschan, jag (Ahmed Al-Qassam), Jennifer Unelius.

Efter att ruset lagt sig, la vi sedan upp ett strategiskt möte kring hur vi nu skulle gå vidare. De resterande dagarna närvarade jag vid konsultation om organisering av Talanoadialogen där jag hade som uppgift att bevaka att frågan om intressekonflikter fortfarande är med. Vidare kontaktade jag chefsförhandlaren för att organisera ett möte nästa vecka. Nu hade vi momentum. Nu är frågan med och den påverkan vi har haft har varit överväldigande. Beröm från människor med insyn trillade in till mig och de andra i arbetsgruppen. Men detta är bara början säger de. Då undrar jag, vad mer kommer komma? Det återstår att se antar jag. För vår del handlar det om att jobba vidare, och hitta de nästa steg som kan göra att det problem vi nu har lyft upp på agendan under två konferenser i rad kan omsättas i konkreta, konstruktiva framsteg. Hur ser huvudargumenten mot att lyfta frågan om intressekonflikter ut? Vilka är de bästa kanalerna för att ta frågan vidare, och utveckla en diskussion om hur vi kan hitta konkreta och relevanta lösningar på det här systemproblemet, för just FN:s klimatpolitik?

Detta är saker som vi kommer jobba vidare med, inte minst inför Isabella Lövins ankomst nästa vecka. Då blir det intressant att se om Sverige plockat upp aktualiteten av frågan både inom EU och här på COP23. Om inte så ska ni vara säkra på att vi är där och ställer de obekväma frågorna, de som måste besvaras om vi ska nå Parisavtalets ambitioner.

Tillsvidare

/ eder Ahmed Al-Qassam.

P.S. Det bästa av allt, vi gör detta frivilligt och på egen bekostnad, vilket betyder att ni kan vara garanterade att vi gör detta från hela vårt hjärta. Gillar ni det vi gör, stötta oss här.